Det är mycket med påsken som går igen i politiken. Alliansen kan synas ha intagit sin sista nattvard, men återuppståndelsen väntar kanske redan runt hörnet.
För fyra år sedan var det opinionsmässiga läget liknande det som nu presenteras fyra-fem gånger i månaden. Regeringen var i ett betydande underläge. De rödgröna hade kopplat greppet om väljarna och Sverigedemokraterna såg ut att göra ett klart bättre val än sist. Då slutade det ändå med att regeringen ökade sitt väljarstöd. På grund av SD:s intåg i riksdagen blev dock antalet mandat färre.
För fyra år sedan hade regeringen en mandatperiod full av reformer att falla tillbaka på. De senaste fyra åren har det varit mer skralt med sådana saker även om jobbskatteavdraget har ökat, restaurangmomsen sänkts och fler nya jobb har skapats. Ekonomin kämpar vidare framåt men de stora reformerna har uteblivit. Oppositionen verkar heller inte intresserade av att meddela vad de tänker göra om de får möjlighet att regera ihop i höst så någon sådan draghjälp verkar inte heller stå att finna.
I påsktermer påminner Stefan Löfven (S) mer om påskharen som är ute gömmer ägg än om en oppositionsledare. Politiken göms noggrant i snåren runt partihögkvarteret, och den väljare som verkligen vill ha besked får vara beredd att leta ordentligt. Äggen som innehåller besked om samarbetet med MP och V göms behändigt nog inne i kanslihuset.
Det är dock på inget sätt säkert att Löfven och de rödgröna partierna ror hem en egen majoritet i valet. Det är direkt osannolikt. Mer troligt är att de båda blocken får runt 45 procent av väljarstödet vardera och i mitten står en vågmästare som ingen vill väga sig med. Det är inte omöjligt att de rödgröna kan kamma hem något mandat mer än Alliansen. Även om LO:s och SD:s argumentationer är väldigt snarlika är det knappast möjligt för Löfven att ta in SD i en regering. Det blir i sådant fall en ny minoritetsregering som tar vid.
Dessvärre har oppositionen på senare tid förstört alla möjligheter för en regering att just regera i minoritet. När de i stället för att enas kring en alternativ budget, vilket vore renhårigt men är betydligt svårare, valde att rösta ned enskilda förslag ur en budget som redan hade godkänts i sin helhet av riksdagen bröt de inte bara mot de överenskomna reglerna utan slog också undan benen för sig själva.
Efter ett halvår till ett år av nedröstade förslag kommer den eventuella rödgröna regeringen inte att ha något val. Det går inte att regera och det enda alternativet som återstår är ett omval. I god anda bör det läggas i samband med påskfirandet för det kan mycket väl bli då Alliansen återuppstår.
Det har inte varit ett extraval av det slaget i Sverige sedan andrakammarvalet 1958. Det erbjuder visserligen en möjlighet att bli historisk men kanske bör Löfven fundera på om inte han också vill att regeringen sitter kvar en mandatperiod till.