Statsminister Fredrik Reinfeldt håller ofta ett av Almedalsveckans bättre tal, så även igår. Anledningen till det är att han använder scenutrymmet åt att öppet resonera kring de frågor han talar om. Det är ett synnerligen civiliserat sätt att bedriva opinionsbildning på, och ju fler som gör det, desto bättre är det. Dessvärre var det somligt som gott hade kunnat få mer utrymme under partiets dag på politikerveckan.
Moderaterna fortsatte att nöta in bilden av det nya arbetarpartiet under sin dag i Almedalen. I fokus stod käpphästarna eurokrisen och stabiliteten i de svenska finanserna samt en återgång till den svenska modellen. I periferin skymtade även något så gammalmoderat som bolagsskatten.
Att Reinfeldt skulle uppehålla sig vid den, särskilt vid en internationell jämförelse, starka svenska ekonomin var väntat. Det är också ett av privilegierna som kommer med regeringsmakten. Mer intressant är då den jobbskapande pakt mellan stat, fack och arbetsgivare som regeringen jobbar med. Strikt talat är nyhetsvärdet begränsat, samtal har förts mellan parterna sedan i höstas, men grunden för upplägget är ändå ett steg i rätt riktning.
Den svenska modellen grundade sig ursprungligen på att arbetsmarknadens parter tvingades nå samsyn kring vad som skulle göras. Det var en sund ordning som slogs sönder och samman av lagar som MBL och LAS. Jobbpakten bygger på att fack och arbetsgivare tillsammans tar fram åtgärder för att få in unga människor på arbetsmarknaden. Lyckas de tillräckligt bra är regeringen beredd att gå in och stödja med ekonomiska resurser.
Facket bör bli nöjt att ungdomsarbetslösheten sätts i centrum och arbetsgivarna kan glädjas åt ambitionen att bolagsskatten ska sänkas något. Alla har något att vinna på att samarbeta. Det är sund politik och värt att uppmärksammas. Dagens mest intressanta ämnen var dock sannolikt det som inte sades.
Fördelen med att själv sätta agendan är att man får välja vad man talar om. Nackdelen är att om man sätter fel agenda kommer folk att prata om det man inte talade om. Det senare kan bli fallet för Moderaterna som valde att i minsta möjliga mån tala om ÖB Sverker Göranssons kritiska utspel från i söndags. Moderaternas dag kännetecknades av det Pang i bygget-inspirerade mantrat "Don’t mention the war".
Försvaret av Sveriges territorium förtjänar mer av statsministerns tid än enkla avfärdanden på temat alla myndigheter har ett budgetansvar. Det är förvisso sant och ska givetvis även gälla försvaret. Men det går inte att ge någon en viss summa pengar och kräva varor för det dubbla tillbaka. Budgeten måste vara anpassad efter vad man vill ha ut av verksamheten. Är den inte det är det en dålig budget. Att ta ansvar för försvaret är att ta ansvar för Sverige.