- Va håller di på med, säger kvinnan jag möter i Konsum uppbragt medan helikoptrarna snurrar i luften mellan havet och File hajdar. Miljoner hit och miljoner dit, frustar hon.
Visborg har blivit ett reservat. Förvaltningen i sin tur ett skyddsobjekt, tjänstemän fridlysta och knappt tillgängliga för allmänheten.
Ja, det muttras och det mumlas i stugor och på torg. I Nordafrika pågår folkuppror mot ledarskap och maktfullkomlighet som vi tror oss befriade ifrån, men i själv verket är maktfullkomlighet ett fenomen som är på väg att sakta växa in på olika områden i vår egen demokrati. Allt oftare uppstår systemfel och oförklarligheter som skapar konfliktungar.
Obegripliga byggkostnader
- Det blev ju bra till sist. Kongresshallens oförklarade 17 miljoner kronor.
- Det gick ju bra i förra veckan. Skogsstyrelsens orutinerade personal.
- Det är folk som har råd som reser med färjan. Tillväxt Gotland.
- Den värdefulla skogen måste bevaras. Landshövdingen.
Och nollorna som blev för många.....
- Man kan undre, vad di har all ekonomer till som di anställt i parti och minut. Har di inge sån där controllers eller vad di heter, sån som rännar efter länsstyrelsens trädräknare i hagarna och kontrollerar att di egne tjänstemännen har räkne rätt?
Alla bortförklaringar på obegripliga byggkostnader eller andra händelser, som i slutändan alltid kostar skattebetalarna skjortan, skapar inget annat än ilska, förlöjligande, och huvudskakningar. Misstron över de som styr regionen växer långsamt in i människor och skapar konflikter i det politiska systemet, som ingen politiker eller tjänsteman kan dämpa med oklara uttalanden.
Avsaknad av ansvar
I stället uppstår som i forna öststatsländer en massa skämt vid köksborden, ett sätt att orka leva i vardagen när man upplever att man inte kan påverka den livssituation som omger en. Avsaknad av ansvar skapar inget annat än näring åt ryktesspridning och spekulationer.
Ledarskapet är förvissat om att oavsett vilken förklaring, som kastas till befolkningen i ansvarsfrågor, så är befolkningen färdig att godta förklaringen och böja huvuden och betala onödiga kostnader. Sen stänger de folkvalda dörren och vänder blad.
Onödiga miljoner rullar
De som är satta att styra, inser inte att de långsamt gröper ur just trovärdigheten, när ansvar blir något man gör till bladvändare. Varje gång några miljoner i onödan rullar, påstår man sig ha gjort en lärdom. Eller rent av en läxa.
- Blir di aldri fullärde i stan? undrar kvinnan. Ansvar för andras pengar och trygghet är minst lika viktig som den egna befattningen och kringutrustningen, annars blir ledarskapet svagt och stödet från den man satt att tjäna ytterst bräckligt.