Tony Blair gjorde det i England med New Labour. Fredrik Reinfeldt gjorde det i Sverige med Nya Moderaterna efter katastrofvalet 2002. Gjorde om ett stort parti från grunden alltså. Därefter flera stora valsegrar i följd.
Svensk socialdemokrati borde vara i läge för något liknande. Två förlustval i följd, historiskt låga opinionssiffror kräver handling.
Inte underligt att liberala DN skadeglatt följer partiets piruetter. Och Katrin Kielos i Aftonbladet skriver: "På Håkan Juholt verkar den politiska kompassen snurra hejvilt..."
Nygren om medelklassen
Gamle SSU-ordföranden Jan Nygren tar ett helhetsgrepp i en debattartikel med den utmanande rubriken: Medelklassen får inte bara vara objekt för höjda skatter.
Nygren lyfter fram det märkliga att vi nu lever i det samhälle som föregångarna drömde om. Kollektiva lösningar har befriat flertalet medborgare från fattigdomens ok.
Med en social trygghet i grunden har den enskilde möjlighet att ta ansvar för sitt eget och sina efterkommandes framtid. Självständiga medborgare med hyggliga inkomster vill bestämma själva. Välfärd skapas inte bara genom institutioner utan också av människors aktiva val.
Det här borde socialdemokratin vara stolt över, inte ängsligt hänga fast vid gårdagens lösningar. Nu måste vi diskutera hur människor får utrymme att utveckla sina egna krafter. Det handlar om att underlätta för egenföretagande, att stärka forskning och utbildning.
En omställningsförsäkring
Lagstiftningen på arbetsmarknaden handlar mycket om att göra människor trygga på den arbetsplats där de är. Hur underlättar man för dem att söka nya karriärer, gå vidare i livet utan att förlora tryggheten?
Där har danskarna ett mycket bättre system, som bygger på rörlighet på arbetsmarknaden. A-kassan måste bli den omställningsförsäkring den var tänkt att vara, inte en försörjning i åratal.
"Om vi vill fortsätta att utveckla sjukvård, äldrevård och vårt sociala trygghetssystem kommer inga skattehöjningar i världen att räcka till. Inte med de krav som medborgarna idag ställer..." skriver Nygren. Socialdemokratin måste säga ja till konkurrensutsättning och utförsäljning av viss offentlig service. Privat kapital måste in i verksamheterna om de inte skall förtvina. Många talar om en splittrad socialdemokrati. Som jag ser det kokar alltihop ner till några symbolfrågor. I den skuggbudget som läckte ut föreslog partiledningen inget höjt tak för a-kassan. Och man ville behålla Rut-avdraget.
Just de frågor som får den fackliga delen av partiet att se rött. Riksdagsgruppen reagerade mycket negativt, och ledningen lär ha backat igen. Inte tyder detta på en rak väg framåt.
Den socialdemokratiska formeln var i årtionden att facket förhandlar fram högre lön. Sen höjer politikerna skatten så att man får pengar till välfärden. I längden blev det omöjligt. Människor vill behålla lönen för sitt arbete. Hur gör man då för att klara skyddsnätet för dem som inte är starka nog på egen hand? Här vill jag spåna lite själv.
Ansvar för miljö och klimat
"Tillväxt" behöver inte betyda högre konsumtion för varje år. Den som har bra lön kan kanske vara nöjd med den och låta andra komma fram. Nygren nämner också ordet "attitydförändring". Att lugnt inse att vårt värde som människor bestäms inte av hur hög lön vi har.
Vårt samhälle kan växa till genom att bättre ta ansvar för vad som händer med miljö och klimat. Solidaritet hör till socialdemokratins finaste idéarv.