Boksafari - Afrika i Göteborg
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Afrika är måhända inget förvånande tema på en kulturfestival - vilket bokmässan utvecklats till.
Men den som åker till årets mässa och är rädd för att bara möta idel politisk korrekta föreläsare i Gudrun Sjödénkläder och med plastelefanter i öronen kan sluta att oroa sig. Uppställningen är bred, perspektiven är många och intresset för Afrika överlag äkta.
Gemensamt för flera av författarna på bokmässan är att de skildrar ett Afrika som hjälpt oss att omvärdera den äldre stereotypa bilden av kontinenten. Alltför länge fick det negativa stå i centrum i rapporteringen. Det var som om kontinenten i sig var ett problem. Och att dess människor var ständigt beroende av vår hjälp.
I dag finns en ny bild som konkurrerar med den gamla. Afrika bjuder också på framtidstro. I många länder blir det faktiskt bättre. Mycket av det gamla med Afrika finns visserligen kvar. Fattigdomen, strukturellt förtryck mellan etniciteter, kön och sociala grupper. HIV sprids fortfarande - även om det just i dagarna för första gången kom nyheter på den fronten som inte är nattsvarta. Rasismen lever. Numer sällan mellan vita och svarta, men oftare mellan Afrikas olika etniska grupper. Korruptionen frodas mer än någonsin och leder till att många goda initiativ aldrig får verkan.
En av utställarna på Bok- och biblioteksmässan är Utrikesdepartementet, UD. Deras syfte med att medverka är framförallt att sprida kunskap om Sveriges nya Afrikapolitik.
Efter att alliansen vann regeringsmakten och tog över UD 2006 har den nya svenska linjen uttalat byggt på en mer positiv syn på Afrikas framtid. Tidigare var utrikespolitiken, biståndspolitiken och handelspolitiken väsensskilda företeelser.
Grunden i det nya synsättet är förståelsen för att dessa områden hänger samman. Sveriges nya Afrikapolitik speglar ett förhållande som är tydligt i den afrikanska litteratur som finns på bokmässan - kvinnornas roll.
Mycket av den positiva dynamiken på den afrikanska kontinenten kommer från att kvinnor tagit saken i egna händer och arbetar för att förbättra sina egna och familjens villkor. Kvinnor är en nyckelgrupp att nå om man ska förstärka tillväxten.
Mikrolån har visat sig fungera utmärkt som biståndsform. Ofta är det kvinnor som tar möjligheten att ta lån för att investera i småföretag. Inte sällan har projekten slagit så väl ut att problemet blivit att man inte har någon fortsättning på programmet.
Vad gör man när småföretagerskan redan säkrat familjens och kanske byns försörjning men vill gå vidare? Här finns behov av nya idéer och kanske nya sätt att ytterligare få med näringslivet i biståndet. Afrika bjuder också fortsättningsvis på utmaningar. Men den nyfikenhet på kontinenten som präglar både Bokmässan och den nya svenska utrikespolitiken ger ett bra utgångsläge för problemlösning.