Så kom den helt plötsligt och överraskade oss i lördags, våren! Mer efterlängtad än på länge, efter en lång och bister vinter. Helt oväntat sken solen från klarblå himmel, och jag upptäckte att det var så torrt i trädgården att det gick att räfsa. Det torkar rejält på fälten också, plogtiltorna har ljusnat. Men många här nere har ännu en del plöjning kvar, eftersom snön kom redan i november.
De höstsådda grödorna ser också betänkligt färglösa ut, det liknar just nu ett ökenlandskap, undrar om de har överlevt? Själva räknar vi med att all raps har utvintrat, men hoppas att vetet har klarat sig. Frågan är nu, vad ska vi så istället? Helst en gröda som passar både i växtföljden och samtidigt har en stark efterfrågan.
Prisrörelserna har de senaste åren spelat en allt större roll i våra enskilda lantbruksföretag. Mjölk, spannmål, socker, är exempel på råvaror där priserna fluktuerat. Dessutom påverkar valutakurser. Den starka kronan har pressat det svenska grispriset, men även EU-ersättningar och sockerpriset som sätts i euro slår rakt in i den svenske bondens resultaträkning. Den nya utmaningen för oss är att lära oss hantera de ökade riskerna. I viss mån kan man också hitta instrument för detta. Men det finns också ett behov av att flytta risker i livsmedlets värdekedja.
Ett exempel är den nu aktuella situationen för grisproduktionen i Sverige. Branschen upplever sin kanske värsta lönsamhetskris någonsin. Vad är det som har hänt? Ja, en rad olyckliga omständigheter bidrar.
Höga foderpriser i kombination med extremt lågt pris på kött. En viktig anledning till det låga priset på kött är den dioxinskandal i foder som uppdagades i Tyskland under vintern. Flera länder har stängt sin import av tyskt kött, vilket resulterat i att en del av detta sålts billigt till Sverige.
Den starka svenska kronan späder på i negativ riktning. Ensam med hela risken står grisbonden med höga foderkostnader, det går åt cirka 4 kilo spannmål till varje kilo kött, och låga köttpriser på grun av ett tillfälligt överskott på den europeiska marknaden.
Här måste till en förändring, risken måste delas och högre foderpriser måste tryckas genom hela värdekedjan, liknade som det redan idag görs för kyckling. Det är biologisk produktion vi bedriver, det är inte möjligt att gasa eller bromsa. Antingen lägger man ner, eller så fortsätter man.
Därutöver har vi mycket kvar att göra för att marknadsföra och sälja vårt griskött med större lönsamhet. Den svenske konsumenten är nyfiken på alternativ till det färdigpackade och anonyma kött som ligger staplat i köttdisken.
Här är det mesta ogjort, för få har haft kompetens och engagemang till att utveckla koncept som marknaden efterfrågar. Det behövs nya initiativ för att möta konsumentens efterfrågan, det behövs också en tydligare avsändare och ett närmande mellan konsument och bonde. Även i chark, färdigmat och restaurang och storhushåll är köttet anonymt. Det är hög tid att ändra på det nu.
Det finns möjligheter, och inte så sällan föds de just ur kris.