Jag besökte i veckan ett informationsmöte som anordnats av Visby Centrum. En organisation som samlar företagare i innerstaden med gemensamma intressen. I styrelsen ingår även representanter från Region Gotland. Något som dock inte märktes under kvällen eftersom ingen var närvarande.
På plats var dock Helena Alcenius som är vd för Borås TME AB. Ett destinationsföretag som tillsammans med Borås Cityförening tillvaratar samma typ av företagarintressen i Borås. I båda dessa organisationer sitter representanter från de politiska partierna. Och samarbetet med dem uppgavs fungera synnerligen bra. Jag passade på att få en förhandstitt under ljudtesten av deras reklamfilm som ligger på Youtube, under det att de 25-tal medlemmarna från Visbyföreningen minglade med öl, vin och smörgåsar. Videofilmen gav en utmärkt och heltäckande presentation av vad Borås företagare erbjuder av service till sina besökare och kunder. Det enda som man kanske saknade var Knut Angereds och Galenskaparnas kända parafras på Frank Sinatras "New York - New York" som i svensk västkusttappning sjungs "Borås, Borås".
Sjuhäradsstaden Borås har samma situation som Visby. Dels en handel i innerstaden med begränsningar vad avser utrymme och omsättning. Dels en ökande externhandel, som ligger en bit utanför stadskärnan kallad Knalleland, som tar stora marknadsandelar. I samband med att man för tredje gången sökte priset 2011 som Årets stadskärna insåg man fördelarna med att inleda ett samarbete över gränserna.
Då vann de priset trots att man inte - som Visby 2012 - kunde bifoga en kolorerad idéskiss till ett icke färdigt torg och en medeltida stadsmur med uppenbara rasrisker.
Man hade ej heller ledamöter i den politiska ledningen som aktivt blockerade utvecklingen av handeln i centrum, genom att lägga hutlösa parkeringsavgifter baserat på en omotiverad och konstruerad trafikreglering.
Så här i efterhand måste man ge Visby innerstadshandlare en eloge för att de härdade ut trots att det i Visby Centrums styrelse sitter tre politiskt tillsatta ledamöter som därmed stillatigande accepterade en aktiv styrning av handeln mot Skarphäll.
Givetvis åker man hellre och handlar sitt bröd till en plats där man kan ställa bilen utan att behöva betala 20 kronor i timmen.
Borås har 104 000 invånare och 1,5 miljoner presumtiva kunder inom 10 mils avstånd. Men ännu har man inte drabbats av någon variant av gotländsk regionhybris. Vi vet hur få vi är, och tycks inte bli fler inom överskådlig tid. Våra folkvalda politiker bör kanske ta sig en ordentlig funderare över hur man ska hantera innerstadens handel och överlevnad. Ett vinterns museum med stängda krogar är väl inte vad vi eftersträvar. Samtidigt som den tunga handeln - även på Öster - flyttar ut till Skarphäll, Skrubbs centrum, eller vad det nu kommer att få för namn.
Bättre stöd och mindre regleringar behövs för handeln i innerstaden. Något kanske att tänka på för våra fullmäktigeledamöter, och en minst sagt hynsig teknisk nämnd och samhällsbyggnadsförvaltning.