Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) har nyligen varit i Kenya och hon är orolig över den svältkatastrof som breder ut sig över Afrika.
Från Somalia flyr människor från svälten och interna strider, de flyr bland annat till Kenya - där flyktinglägren fyller flera kvadratkilometer. Där hundratusentals människor lever och bor i fattigdom. Där framtiden inte finns.
Genom trolleri, trollela tar den svenska regeringen, där Gunilla Carlsson ingår, nästan en miljard kronor från biståndsbudgeten för att ge till finansminister Anders Borg (M) att förfoga fritt över.
Biståndspengar kan alltså användas till att betala det femte jobbskatteavdraget.
Det är så regeringen handskas med våra gemensamma pengar. Pengarna i biståndsbudgeten ska användas till människor som lever i svält och nöd, till utveckling och till demokratiarbete. Inte till skuldavskrivning för svenska företag som gjort affärer med den kongolesiske diktatorn Mobutu. Det är i denna felaktiga skuldavskrivningskarusell som Borg lyckas sno åt sig biståndspengar. Egenintresset är större än solidariteten.
Hur kan en så ojämlik värld få människor att fortsätta vilja öka ojämlikheten? Sveriges välstånd, vår billiga mat och våra t-shirtar som kostar oss några kronor, kommer inte från himlen. Vi betalar inte fullpris för det vi äter, köper och använder. Någon annanstans i världen får människor ta kostnaden. Det gör fattiga runt om i världen, i en jordbruksproduktion som utarmar jordar, i en rovdrift på råvaror, i ett arbetsliv där barnarbete, svältlöner och livsfaror är vardag.
Genom vårt bistånd försöker vi kompensera för lite av det som vi ställer till med. Men i Moderaternas värld är pengar viktigare än något annat och att sko sig på andra självklart.
Vi som vill ha en annan värld, där alla människor är lika mycket värda måste protestera och se till att det blir ett mer solidarisk styre i västvärlden.
Ge tillbaka våra biståndspengar till befolkningen i Kongo och till flyktingarna i Kenya.