Borgerlig omläggning

Politik2007-09-05 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För 40 år sedan genomfördes högertrafikomläggningen i Sverige. Trafikplatser och vägskäl byggdes om. Vägmärken, trafiksignaler och körbanemarkeringar flyttades. Bandet The Telstars vann en schlagertävling med låten Håll dig till höger, Svensson. Och under några nervpirrande dagar i september 1967 vande sig svenskarna vid att göra just det.
Stora och viktiga förändringar måste förankras. Och berörda parter informeras. Trafikövergången var föredömlig i det avseendet.

De senaste åren har centerpartiet genomgått en stor förändring. Egentligen en lika stor förändring som moderaterna, fast åt motsatt håll. I flera frågor har centern nämligen positionerat sig till höger om sina alliansvänner. Ett exempel är arbetsmarknadspolitiken. Man har länge talat om att inskränka fackens möjligheter att rikta stridsåtgärder mot företag som inte har någon fackansluten personal. Och på årsstämman förra veckan beslutade sig partiet för att driva den linjen.
Frågan är nu inte om centerns linje är den rätta, även om det tvivelsutan är orättvist att beskriva den som "löntagarfientlig". Frågan är snarare om centerns nya politiska profil är tillräckligt förankrad bland medlemmarna. Samt om den genomsnittliga väljaren riktigt vet vart de har partiet.
Det har varit märkligt tyst om centerns ompositionering, tills nyligen. Förklaringen är så klart att medan moderaternas förvandling till "det nya arbetarpartiet" lanserades med buller och bång, mediautspel, paroller och nya grafiska profiler, så har förändringen av centern skett i det tysta. Någon landsomfattande kampanj som lanserat centern som "det nya storstadsopartiet" har ju inget sett röken av. Ändå är en av partiets mer inflytelserika konstallationer känd som "stureplanscentern".

Partier måste naturligtvis få förändras. Och det finns ingen anledning till att varje glidning till vänster eller höger skall ackompanjeras av prefix och fanfarer. Nya moderaterna är ett bra exempel på en omprofilering som ibland tagit sig överdrivna former. Ett annat aktuellt exempel, från utlandet, är det brittiska konservativa partiet, som hann byta både logotyp (från en brinnande fackla till ett litet träd) och retorik, innan det stod klart vart den nye partiledaren, David Cameron, stod politiskt. "More style than substance", talade man om då. I sverige har man talat om "putsade fasader".

Centerns ompositionering är dessutom välkommen. Moderaternas rörelse vänsterut har skapat ett tomrum till höger, som måste fyllas. Dessutom bidrar centerns utspel till en välbehövlig återideologisering av partipolitiken. Riksdagsledamoten Fredrick Federley, samt en handfull andra centerpartister, har dessutom tagit på sig en opinionsbildande roll som moderaterna inte längre verkar vara beredda att axla. Föredömligt i ett land där den politiska debatten tyvärr helt domineras av de sju riksdagspartierna.

Samtidigt är det viktigt att allmänheten kan överblicka partilandskapet, och skilja höger från vänster. När man svänger måste man blinka. Och det måste gäller partier också. Annars kan det gå för väljarna som för en och annan tankspridd bilförare vid trafikomläggningen -67. Man hamnar på fel sida mittlinjen.