Otack är världens lön. Här skriver moderaterna Gustaf Hoffstedt, Lena Celion och Stefan Wramner en snäll och rar insändare till ett par centerpartistiska kollegor som blivit tveksamma till regeringssamarbetet.
Trion beskriver hur mycket de skulle sakna Centern och hoppas att man fortsätter att stödja varandra "i tider av prövning". Möjligen är det inte bara de duktiga centerministrarna som skulle saknas utan även de röster centerväljarna drar in, fast det står det inget om i insändaren.
Och så har Gotlänningens Eva Bofride fräckheten att läsa hela insändaren, även det försynta påpekandet att det ju ändå är tack vare moderaternas väljarstöd som Centern får vara med i regeringen. Hon är inte riktigt med på tacksamhetsutbytet i sin tisdagsledare.
Strax drar då Gotlands Allehandas Mats Linder på sig riddarmunderingen och ilar på torsdagen till insändarskribenternas undsättning. Kullerbyttor i Gotlänningen undanbedes. Här kommer man hem och är snäll...
Moderaterna har förstås all anledning att uppträda vänligt mot sina mindre allianskamrater.Inget parti lär uppnå egen majoritet.
Och då tycker man sig ha kommit på ett fiffigt knep. Lite förvånad är jag nog över att Mats Linder tycks ha nappat på förslaget om att de nuvarande regeringspartierna ska bilda en val- allians inför nästa riksdagsval.
Likt en siren lockar han med samverkan som ett "uppenbart vägval". Det är lätt att förstå att det tilltalar det största borgerliga partiet eftersom det skulle göra stödröster på småpartierna onödiga. Eller om man så vill minska behovet av solidaritet inom Alliansen.
Mindre partier bör nog snarast surra sig vid masten inför locktonerna. Om Alliansen går till val under gemensam betäckning är det också Alliansen som får mandaten. En av utgångspunkterna för vårt valsystem är att det inte ska löna sig med konstlade partibildningar. Man kan kalla sig hur mycket kristdemokrat, center- eller folkpartist man vill men i riksdagens protokoll blir man alliansföreträdare.
I partiledardebatter, ledamotsrådet och andra sammanhang där varje parti har en plats blir det en enda plats för partiet Alliansen. Det blir inga höga odds på att den som fyller den platsen har ett M på kavajslaget.
Vill den nuvarande alliansen däremot bilda ett gemensamt parti är det anständigt om än svårbegripligt. Det kan man acceptera, men trixa inte med vallagen. Med det amerikanska presidentvalet ännu i backspegelns synfält har vi starka skäl att slå vakt om vår i huvudsak välfungerande vallagstiftning.