Enligt Ekonomistyrningsverkets senaste prognos för statens finanser 2014 blir budgetunderskottet 87 miljarder. Arvet från Göran Perssons regering 2006 var 65 miljarder. I överskott.
Det är rätt länge sedan budgetunderskotten var en het potatis i svensk politik. På det sena 1900-talet var det en återkommande fråga där det oftast var överskott när Socialdemokraterna regerade och blev underskott när det blev en borgerlig finansminister. Sedan har det varit stor enighet om att vi ska ha överskott och en buffert i statskassan om än inte varje enskilt år. Nu verkar 1900-talet gå igen.
Ett budgetunderskott är i sig inte så alarmerande. I lågkonjunktur och kris kan ett tillfälligt underskott vara berättigat. Används pengarna till att hålla nere skadeverkningarna av en lågkonjunktur genom att till exempel göra infrastruktursatsningar eller utbilda arbetslösa kan det tvärtom vara klok politik. Går pengarna till den ena skattesänkningen efter den andra är det en helt annan sak.
Och nu låter det plötsligt annorlunda från regeringen. Finansminister Anders Borg drog av sig spenderbyxorna lagom till jul när valårets budget väl var antagen.
Samtidigt börjar det äntligen se lite bättre ut på arbetsmarkanden. Även här på Gotland tycks arbetslösheten vara på väg neråt. Nu borde vi ha haft fler med eftergymnasial utbildning i stället för färre, fler som fått utbildningsinsatser och kompetenslyft i stället för sänkt ersättning, utförsäkring och jobbcoachinsatser av ibland högst tveksamt värde.
Då hade det varit rimligt med ett budgetunderskott. Nu bidrar det mest till att förstöra Anders Borgs rykte som hushållare.