Om bara några veckor börjar hundratusentals unga högskola eller universitet. Många i en stad som de från början inte kommer ifrån, och många av dem söker sig till Stockholm, Göteborg och Malmö. För den som vill ha någonstans att bo under studietiden är det inte så enkelt – bostadsköerna är årslånga och studentbostäderna är lätträknade, i jämförelse med antalet studenter.
Att fler får tacka nej till jobb och utbildningsplatser för att tillgången bostäder är för låg, det sättar käppar i hjulet för samhället att växa. HSB och Riksbyggen lät konsultföretaget WSP räkna på hur bostadsbristen i Stockholmsregionen kommer att påverka ekonomin under 20år. I Stockholmsregionen skulle produktionsbortfallet bli mellan 330 miljarder och 660 miljarder kronor.
Att bostadsbristen utgör ett hot mot byggandet av ett starkare land är vi nog allihop införstådda med. Att inte kunna flytta för att studera eller arbeta, och på så vis bidra till den naturliga rörligheten i samhället, skapar ett Sverige och ett Gotland som stagnerar. Stannar av. Slumrar till. Det skapar ett land där massvis med kompetens går förlorad – men också ett land där många människors grundläggande behov av ett eget tak över huvudet inte tillgodoses. Antalet hemlösa växer och unga bor hemma allt längre. Det är en samhällsfråga med politiska lösningar.
Sverige behöver bygga billigt och klimatsmart. Men framförallt behöver vi bygga litet. Missförstå mig rätt. Små, billiga hyresrätter som studenter och unga har råd med skulle skapa den rörlighet på bostadsmarknaden som vi behöver. Att det skulle finnas en naturlig rörlighet, i och med att äldre flyttar från hyresrätter, är en myt. Det behövs fler hyresrätter i allmännyttan för att tillgodose det behov som finns, och det finns ingen annan lösning än att bygga fler hyresrätter. Då är det lite anmärkningsvärt, eller huvudlöst, att Moderaterna på Gotland går till val på att sälja ut delar av Gotlandshems bostäder. Det är en politik för vissa människor: de som har råd att köpa bostadsrätter. Och det är inte i de grupperna som bostadsbristen är som störst.
Ibland glöms det bort i bostadsdebatten, att hur vi bygger och vad vi bygger har väldigt stor inverkan på det sociala klimatet i samhället. Att planera för bostadsområden med både hyresrätter och bostadsrätter, där villor och lägenhetshus varvas, skapar dynamiska områden med låg segregation. Där blandas samhällsklasser och gemenskapen ökar.
Så hemläxan för den som vill på allvar bekämpa bostadsbristen blir följande: Skapa samverkan mellan byggherrar, kommuner och staten. Bygg billiga och energisnåla hyresrätter. Bygg fler mindre lägenheter för unga och studenter. Planera för en stad utan segregation och med god kommunikation. Sverige behöver ett nytt miljonprogram.