Bra bokslut i kommunen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Visst kommer dagens debatt att fokusera kring siffror och då kommer förhoppningsvis någon att påminna om att vänstermajoriteten under sina två mandatperioder höjde skattesatsen med sammanlagt en krona och femtio öre (1,50 kronor till 33,25). Av varje beskattningsbar hundralapp fick alltså gotlänningarna betala ungefär en tredjedel i skatt, bara till kommunen. Lägg till detta avgifter och de skatter som går till övrigt i samhället och det bör skapas förståelse för att den nya majoriteten har inriktningen att minska skattetrycket, bland annat genom att få flera människor i arbete.
I bokslutsdebatten kommer säkerligen också prognoserna för innevarande år att nämnas. Det finns ju verksamheter som kommer att få svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla sig inom givna ramar. Här kommer oppositionen då att rikta in sig på skattesänkningen på 15 öre till innevarande år, den som ger 12 miljoner kronor i minskade årsintäkter. Men inte ens denna summa täcker in exempelvis hälso- och sjukvårdsnämndens prognostiserade underskott på 48 miljoner kronor och givetvis inte heller mycket av allt annat som oppositionen fört fram att de pengarna skulle ha kunnat räcka till.
Nej, här måste man se till att få strukturella förändringar, att bara spä på med ökade skatteintäkter genom hög utdebitering fungerar inte. Det har visat sig med all önskvärd tydlighet under årens lopp.
Men givetvis hade de 12 miljoner kronorna minskat obalansen. Å andra sidan togs beslutet om de 15 öre i skattesänkning i en tid då 2005 års överskott på 81,9 miljoner kronor var fastställt och då 2006 års överskott pekade upp emot 70 miljoner kronor. Att då stimulera de gotländska skattebetalarna med en sänkning som ger signaler om att vi inte vill tillhöra högskattedivisionen kan inte vara fel, hur enträget nuvarande opposition än vill framställa det som att skattesänkningen var oansvarig. Det går nämligen inte att täcka in allt genom en ständigt stigande skattesats, för ytterligheten av det blir ju att varje enskild människa mister alla möjligheter till personligt ekonomiskt handlingsutrymme.
Den skattehöjning som vänsterblocket genomförde under sina två mandatperioder gav i slutändan drygt 100 miljoner kronor i tillskott på årsbasis. Ser vi då till respektive årsresultat så finner vi att överskotten i boksluten är lägre än tillskottet av skattepengar. Den enda slutsats man kan dra av detta är att ingenting egentligen gjorts för att rationalisera och förbilliga verksamheter. I alla fall inte i en utsträckning som givit ett ekonomiskt utfall motsvarande intäktsförstärkningarna.
Revisorerna har grava anmärkningar på några verksamhetsområden. Man skulle kunna säga att de upprepar vad som sagts de senaste åren när det gäller exempelvis hälso- och sjukvårdsnämnden och räddningstjänsten. Noterbart är att revisorerna anser att de politiskt ansvariga inte brustit i sådan utsträckning att de inte skall beviljas ansvarsfrihet. Och det är gott och väl för bland politikerna i de berörda nämnderna hör oansvarigt handlande till en fantasivärld. Visst kan en och annan anklagas för att förorda alltför spendersam verksamhet men innerst inne har alla grundinställningen att ta sitt ansvar och hålla sig inom de givna ramarna.
Kommunekonomi är ett komplicerat spel, och tendensen är att vi som kommunmedborgare ställer allt högre servicekrav på det allmänna. Till viss del gör vi det med all rätt i en värld som hela tiden utvecklas, men återigen är våra krav alltför stora i några sammanhang. Kommunens ekonomi är vår gemensamma kassa, inte något som vi får till skänks.