Bra bortamatch av statsministern

Foto: ALASTAIR GRANT

Politik2008-02-29 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I tisdags var Fredrik Reinfeldt i London för att överlägga med Storbritanniens premiärminister, Gordon Brown. Dessutom lyckades han klämma i en lunch med en rad brittiska klimatexperter (bland andra Nicholas Stern) och ett anförande vid prestigefyllda London School of Economics (LSE). Det anförandet var faktiskt något över det vanliga. Reinfeldt gjorde och sa precis vad han borde göra och säga i Sverige.
Det är inte så att Sveriges statsminister plötsligt förvandlas till ett dreglande högerspöke utanför landets gränser. Att han kan kosta på sig att säga "sanningen" om alliansregeringes planer inför en skock välkammade elitstudenter med pappas kreditkort i innerfickan och alla karriärvägar öppna för sig. Nej, kärnan i vad Reinfeldt sa på LSE i tisdags var densamma som in det han brukar säga i TV här hemma. Det handlade om jobb, jobb, jobb.

Det intressanta var inramningen. På ett sätt som är ovanligt för svenska politiker på den borgerliga sidan blockgränsen vävde statsministern in sin politiska gärning och vision i ett historiskt sammanhang - i en berättelse om Sverige.
Utgångspunkten var "den nya svenska modellen", Reinfeldt anser sig nämligen företräda en sådan. Fullt medveten om att ett sådant begrepp tarvar en förklaring berättade han så om det moderna Sveriges födelse. Inte i detalj, inte med hjälp av årtal, men i stora drag. Om frihandeln, det fria näringslivet, marknadsekonomin, rättsystemet, Saltsjöbadsandan Om välfärdsystemen och det faktum att Sverige aldrig deltog i andra världskriget
Han kunde förstås ha gjort ytterligare några poänger. Han kunde ha talat om att skattetrycket i Sverige långt in mot mitten av 1900-talet var lägre än i USA. Att det förblev lägre än OECD-genomsnittet tills slutet av 60-talet. Han kunde tydligare ha betonat att Saltsjöbadsandan och "den svenska modellen" avskaffades av vänstern på 70-talet, när staten plötsligt skulle lägga sig i förhandlingarna (med Lagen om anställningsskydd och lagstiftad 40-timmars arbetsvecka, till exempel).

Men tidsramarna är korrekta. Sveriges "hundra år av tillväxt" tog slut i och med 70-talet. Sedan inleds vad Reinfeldt riktigt kallar "det galna kvartsseklet" i Svensk historia. Tillväxten sjönk, arbetslösheten steg Oljekriserna under 70-talet och finanskrisen i början av 90-talet hade naturligtvis viss del i nedgången. Men Reinfeldt markerar tydligt att huvudförklaringen är en annan: den våg av socialism som svepte över landet och som på några decennier raserade den svenska modell som tagit hundra år att bygga.

Så framträder ur den slokörade och hundögda politiker-Fredrik statsmannen Reinfeldt. Och han säger vad som borde upprepas i Sverige om och om igen: Att moderaternas "nya svenska modell" och "den gamla svenska modellen" är kapitel i samma framgångssaga. Där den moderna socialdemokratins era representeras av några utrivna sidor.