LEDARE
En av drivkrafterna när man producerar ledarsidor är att skapa debatt, delge sina visioner och kommentera aktuella frågor. Det är därför alltid stimulerande när läsare, organisationer och företag hör av sig med både ris och ros. Som ledarskribent skulle det kännas ganska misslyckat om alla hela tiden delade uppfattningarna i texterna eller om ingen kände igen sin egen åsikt. För det är mixen av ris och ros i lagom avvägda proportioner som skapar debatt och eftertanke.
Därför kan man ibland bli besviken när läsare och politiker anser att vissa texter bara är klagovisor. För det handlar inte om att klaga, men däremot att ifrågasätta och det kanske inte alltid är så bekvämt för alla. Men det är ju inte heller avsikten. Alla beslut i samhället ska inte gå den spikraka vägen från tankar och förslag, utan vara lite krokiga. Då har många möjlighet att delta i debatten och begrunda frågeställningarna. När sedan de slutliga besluten klubbas är de förhoppningsvis så väl underbyggda att många känner sig delaktiga. Bättre med ett väl underbyggd beslut som håller när det stormar än ett dåligt underbyggt som får beslutsfattare att tveka och backa för minsta kulingvarning.
Tyvärr har en del läsare ibland svårt att skilja på rollfördelningen och myntet har ju som bekant alltid två sidor. När jag till exempel skrivit kritiskt om framtida användning och produktion av GMO-grödor – genmanipulerade - i Sverige blir jag beskylld för att vara illojal och fientlig mot den gotländska landsbygden. Samma sak med gifthanteringen i livsmedelsproduktionen genom användandet av bekämpningsmedel eller skogsbrukets ibland våldsamma framfart i landskapet.
Nu är ju landsbygden inte bara jordbruksverksamhet – även om den är en mycket viktig del – och de som regelbundet läser mina texter måste ha svårt att känna igen sig när det gäller landsbygdsfientligheten. Jag försöker hela tiden lyfta fram frågor som rör landsbygdens framtid. Som exempelvis fungerande sjukvårdsinrättningar, skolor och barnomsorg, kollektivtrafik och inte minst tryggheten med räddningstjänst och ambulansverksamhet som täcker hela ön inom rimlig tid.
Nordkalks platschef Mikael Lindberg slog huvudet på spiken när han i debatten kring kalkbrytningen och Nordkalks varsel av personal uttryckte sig så här i Gotlands Allehanda: ”Jag vill inte smutskasta någon. Jag gör mitt jobb och miljörörelsen sitt”.
Att klart och tydligt se rollfördelningen är viktigt. I teaterns värld gäller att alla ska kunna sina roller för att pjäsen ska bli fulländad. Därför är avsikten med den här ledaren att förhoppningsvis så ett frö till eftertanke för en fortsatt konstruktiv debatt.
Trevlig sommar!