Bra debatt och nya fakta om Gotlands sophantering
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nya fakta kom fram under diskussionen. Roland Norbäck från vänstern ställde den riktigt svåra frågan: Skall man informera först och besluta sen? Så vill han.
Eller beslut först och information sen? Det vill majoriteten. Slutsatsen är inte riktigt så självklar som det kan låta!
Få ner sopmängderna
Om man läser insändarsidorna, och det gör ju de flesta, så tycks det som om informationen har varit mycket dålig. Från alla håll öses hånfulla tillmälen över de korkade politiker som kan föreslå något så dumt.
Här har vi strävat efter att få ner sopmängderna så mycket som möjligt. Vi källsorterar och komposterar. Nu skall vi plötsligt få betala mer för att bli av med den lilla soppåsen.
Sophanteringen har varit tekniska nämndens ständiga följeslagare i de snart 20 år som jag har varit med. Vi åkte runt på ön med Thure Larsson och letade plats för en ny soptipp.
Men alla förslag stupade på något. Det var sällsynta blommor och häckande fåglar, dagisbarn eller vattentäkter i vägen. Det blev ingen mer tipp.
2004 hade tekniska förvaltningen ett genomarbetat förslag till att ta hand om och förbränna allt avfall på Gotland, även från slakteriet. Då handlade det om att framställa energi för GEAB.
Det förslaget smulades sönder av den borgerliga oppositionen och gick i papperskorgen. Kommunen fortsatte att skicka allt avfall till förbränning i Norrköping.
Lars Thomsson har dömt ut alla tidigare förslag, eftersom han räknade med att allt bättre källsortering skulle ge så lite sopor, att det inte var värt att ta hand om på Gotland. Om jag förstått rätt.
Men så har det inte blivit. Folk fortsätter att lämna lika mycket avfall.
Komposten avger metangas
De duktiga källsorterare som breder ut sig på insändarspalterna om hur lite sopor de lämnar, borde kanske inse att de allra flesta inte har egen gödselstack och egen värmepanna.
Om komposthögen bara ligger i ett hörn av trädgårn och avger metangas, då är det inte mycket mening med den komposteringen. Om man däremot använder kompostjorden till jordförbättring i grönsakslandet, måste det vara rätt för miljön.
Låt oss byta perspektiv! Det moderna samhället, vårt sätt att leva skapar stora mängder avfall. Avfallet kan hjälpa till att minska vårt oljeberoende och våra utsläpp av koldioxid. Det brännbara förbränns i Cementas ugnar och minskar deras koleldning.
Om allt matavfall lämnas till en rötningsanläggning, framställer den rötgas som man kan köra bilar på. En bättre miljösatsning än etanolen som transporteras hit från Brasilien.
Inte ens miljöpartiet har hängt med i den här omsvängningen. De vill alltjämt få ner mängden sopor genom att höja kilopriset för det man lämnar. Då är ju avsikten att folk skall lämna så lite som möjligt.
Men vart tar resten vägen? Ligger och ruttnar i hemkomposten eller dumpas i en skogsbacke? Problemet är att de som lämnat mycket lite sopor har hittills inte betalt sin del av de fasta kostnaderna för sophanteringen, sopbilar och chaufförer till exempel. Därför blir det dyrare för dem med ett mer rättvist system.
Det finns folk som bor ensamma flera kilometer från allmän väg. Nu klagar de över att sopbilen skall köra dit varannan vecka, fast de inte har något att lämna.
Den nya avfallsfilosofin
Men i de allra flesta fall bor ju fler längs vägen och någon behöver lämna. Så det blir inga extra kilometer att sopbilen kör förbi och hämtar hos den som har ställt ut sin tunna.
Så långt jag förstod är de flesta överens om att den nya avfallsfilosofin leder rätt. Låt den nu bara sjunka in hos gotlänningarna!