Bra initiativ för tryggare psykvård
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad hände egentligen? Åklagaren yrkade på ansvar för mord samt mordförsök. Gärningsmannen bedyrade sin oskuld. Han var styrd av makter utifrån.
Och så vad det en man i 30-årsåldern som gick lös på flera människor med ett järnspett utanför en skola i Åkeshov. En äldre man avled efter flera slag mot huvudet. En medelålders kvinna skadades allvarligt. Motivet? Gärningsmannen upplevde att han var förföljd av troll. När han slog ihjäl den äldre mannen inbillade han sig att det var i självförsvar.
Och hur var det med den unga flickan som knivmördades utanför ett dagis i Arvika? Det var på Anna Lindhs dödsdag. Personalen på ett lasarett i närheten hade talat med patienterna om knivdådet. Mördaren kom från lasarettets psykavdelning. Efter samtalet promenerade han ner till Konsum och köpte en likadan kniv som utrikesministerns mördare hade använt. På väg tillbaka till psykavdelningen stötte han på sitt offer, en liten flicka, som dödades med flera hugg. Röster i hans huvud hade tvingat honom till dådet.
Tre vansinnesdåd som skakade Sverige. I det senare fallet gjorde personalen på psykavdelningen en missbedömning. Gärningsmannen, som tidigare varit tvångsomhändertagen och haft vakter för sin egen och andras säkerhet, bedömdes vara på bättringsvägen. I de övriga fallen vet ingen säkert om något kunde ha gjorts för att förhindra dåden.
Men en sak står helt klart. Psykvården har fått stå tillbaka rejält under de senaste åren. Resurserna har blivit mindre. Antalet sjukvårdplatser har halverats flera gånger om. Sedan många år tillbaka har psykvården också präglats av en luddig snällism som stått i vägen för en välbehövlig lagstiftning. Därför är regerings reformförslag som presenterades i förrgår välkommet.
Det handlar bland annat om att öka möjligheterna till tvångsvård, som nu är begränsade till patienter ett starkt behov av slutenvård. Åtgärden är kontroversiell. En vanlig uppfattning är att patienterna mår bra av att så snabbt som möjligt komma ut i ett någorlunda normalt liv.
Men i ljuset av de senaste årens incidenter tycks det finnas anledning att ifrågasätta den synen.
De förändringar som regeringen nu föreslår skulle förhoppningsvis innebär en tryggare utslussning från den slutna vården. De skulle förhoppningsvis också innebära att färre patienter tvingas stanna kvar i slutenvård i brist på bra alternativ. Tryggare för de sjuka, alltså - och för oss andra.