Wera Svensson har flera gånger, här på Gotlands Folkblad, ondgjort sig över lärarnas lönekrav. Man kan säga att jag är sakägare i det här fallet. Jag är just nu tjänstledig från mitt lärarjobb och kommer troligtvis inte att återgå till lärarjobbet. Anledningarna är flera, men de tre viktigaste är den stora mängden administration i yrket, de urusla karriärmöjligheterna och den relativt sett låga lönen. De tre sakerna hänger naturligtvis ihop och är ett resultat av utvecklingen på skolområdet. Jag älskar att vara i klassrummet och att lära ut mina ämnen.
Om man inte tror att skolan är viktig för kommande generationers välbefinnande och för samhällets utveckling är inte lärarnas löner särskilt intressanta. Om Wera Svensson inte tycker att skolan behöver uppvisa några särskilda resultat utan bara ska tjäna som en basal utbildning och förvaring av barn och unga så förstår jag att hon inte vill ge lärarna högre löner.
Jag anser däremot att lärarna och deras kompetens har en avgörande betydelse för elevernas utveckling och prestationer och i förlängningen har de betydelse för vilket samhälle vi får; hur kompetenta arbetstagarna är, vilken forskning landet kan visa upp, vilka företag som etableras, vilka innovationer som görs och så vidare.
Lång utbildning utan avkastning
Alla behöriga lärare har en lång högskole- eller universitetsutbildning bakom sig. Trots det är så väl ingångslöner som medellöner betydligt lägre än i andra yrken med lika lång utbildning. Exempelvis har gymnasieläraren
27 300 kronor, civilingenjören 38 000 kronor och civilekonomen 38 600 kronor i genomsnittlig månadslön.
Det finns andra viktiga yrken som också skulle behöva väsentligt höjda löner. Men de facto tappar lärarna i relation till andra kommunalanställda grupper.
Idag förlorar man på att utbilda sig till lärare, jämfört med att börja arbeta direkt efter gymnasiet. Saco presenterade för några veckor sedan en undersökning som visar på avkastningen av en högskoleutbildning, i snitt ger en treårig högskoleutbildning 7 procents livslång avkastning, medan lärarutbildningen ger negativ avkastning.
Höjda lärarlöner borde ha kopplats till den lärarlegitimation som börjar gälla första juli eftersom det då hade blivit en direkt koppling till kompetens och ansvar. Nu måste staten och kommunerna hitta en annan form för att få till höjda lärarlöner.
Lön för insatsen
Duktiga lärare försvinner till andra yrken och arbetsplatser, därför att de vill ha en lön som motsvarar deras utbildning, ansvar och arbetsinsats. Om vi vill ha de bästa lärarna i skolan och locka de bästa studenterna till lärarutbildningarna måste vi betala lärarna bra. Om vi vill ha en bra skola med kompetenta lärare så måste det få kosta. Men det är kanske också den viktigaste investeringen som en kommun och ett land kan göra.
Höjda lärarlöner är ingen motsättning till välfärd, det är en förutsättning för framtidens välfärd.