Inte behövs det något geni för att konstatera att den svenska skolan befinner sig i ett katastrofartat tillstånd och gjort det under en väldigt lång tid. Det framgångsbarn som en gång var svensk skola – jämlik, kreativ och kunskapsburen – har blivit ett sorgebarn. Ett resultatorienterat, stressat organ vars främsta uppgift är - vadå?
Det som varit vårt viktigaste instrument för att bryta klassamhället och utjämna samhällsklyftorna, har snarare blivit motorn för att öka dem.
Därför var det väldigt spännande att ta del av hur Socialdemokraterna vill reformera gymnasieskolan, enligt det program som presenterades den 29 januari.
Estetiska ämnen
För det första är det en enorm lättnad att S vill verka för att återinföra de estetiska ämnena i gymnasieutbildningen. Att slopa de estetiska ämnena på gymnasienivå kan vara något av det mest bisarra den här regeringen genomfört (och det säger en del).
Mycket pedagogisk forskning visar att estetiska ämnen som inslag i utbildningen utvecklar och stärker elevernas inlärningsförmåga generellt.
För det andra vill S också återinföra högskolebehörigheten på samtliga gymnasielinjer. Det är glädjande att socialdemokratin åter vill koppla greppet om skolan och använda det som ett verktyg för att minska ojämlikheten. Många av de politiska förslag som S presenterar är välbehövda, skarpa och efterlängtade.
Villkorat stöd
Men vad som är mindre glädjande i Socialdemokraternas program för gymnasieskolan är hur det jobb- och utbildningskontrakt, som blivit socialdemokratins paradfråga i kampen mot ungdomsarbetslösheten, innebär ett villkorande av socialbidraget eller försörjningsstödet. Kontraktet går ut på att varje person under 25 år som inte har fullständiga gymnasiestudier ska garanteras utbildningsplats och praktik i utbyte mot att hen fullföljer det programmet. Gör hen inte det beviljas hen inte socialbidrag.
Att vi ska ta ett samhällsansvar för de unga som inte klara gymnasiet är givet. Att avhoppen från gymnasieskolan är ödeläggande, både för ungdomen och för samhället, är vi överens om.
Men att villkora försörjningsstödet, det sista skyddsnätet i det offentliga, är en väg som socialdemokratin inte borde vandra. Det är idag den sista parentesen i de offentliga skyddsnät som upprätthåller jämlikheten i det svenska samhället – där ett finmaskigt skyddsnät fångar upp också de svagaste.
För efter socialbidraget finns – ingenting. Det är slutparentesen, den sista instansen i vårt gemensamma samhällsskydd.
Att socialdemokratin, uppenbarligen livrädd för att återigen stämplas som ett bidragsparti, också väljer att röra sig mot ett villkorande av socialförsäkringarna är så beklagligt. Istället för att försvara det ovillkorliga, osvikliga stöd som våra socialförsäkringar utgör väljer S den enkla vägen.
Utan examen
Det är också anmärkningsvärt hur Ibrahim Baylan, på presskonferensen den 29 januari, valde att motivera reformförslaget. ”Man får höra att går man på socialbidrag så klarar man sig.”, säger Baylan.
Vilka har Ibrahim Baylan stött på som har gett honom den verklighetsbeskrivningen? Jag gissar på att det inte är de arbetslösa ungdomarna utan gymnasieexamen.