Brandmän bör styra landet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I GFK:s årliga "trust index" mäter man förtroendet för olika yrkesgrupper då hamnar politiker nästan längst ned på listan Bara reklamare har sämre förtroende. År 2010 så har man alltså större förtroende för politiker än vad man har över landets reklamare. Det är ju alltid något.
Tidigare år hade man betydligt högre förtroende för landets politiker. Troligen ett resultat av gott ledarskap under krisen. Att politiker får sämre förtroende under valår beror nog på valets natur. Skandaler, munhuggning, sluggers i debatten och så vidare.
Högst förtroende har vi för våra brandmän och brevbärare. Kanske har politikerna något att lära av brandmännen. Att bara komma när man behöver dem. Eller lära sig av brevbärarna och börja leverera lite mer? Kanske bör man lära sig av de båda.
Å andra sidan. Behovet av ett politiskt beslut är inte alltid lika tydligt som ett brinnande hus. Nog skulle politikerna också drabbas av en del automatlarm som larmar trots att det inte brinner. Hur skulle man hantera det.
Sedan, om politikerna vore lika duktiga på att leverera politiska beslut som en brevbärare är på att leverera post - skulle de politiska besluten man levererade vara bra då? Vem önskar sig en ny reform levererad med tidningen varje dag.
En sak är säkert. De borde inte lära sig av landets reklamare. Ingen yrkesgrupp har så dåligt förtroende som reklamarna.
Frågan är: Ska vi verkligen döma politikerna för det dåliga förtroendet? Eller borde vi döma oss själva som väljare. Varför väljer vi människor vi inte litar på? Kanske är det så att vi röstar på den personen eller det partiet som vi litar på och vi ser resten som klåpare.
Men om man inte litar på de alternativen som ställs upp på listorna, varför då inte aktivera sig och göra ett bättre jobb själv?
Det kan ju knappast bli sämre.
Annars kan vi alltid låta brandmännen leda Sverige och brevbärarna kan vara i opposition.