Eleonora Johansson skrev en ledare 10/2 till stöd för de kvinnor som protesterar mot förslaget i Spanien att inskränka aborträtten. Jag vill inte kommentera det spanska lagförslaget. Det som jag reagerar mot i hennes framställning är att det med någon slags självklarhet ses som att ”sträva bakåt och hindra jämställdhet” ifall man ser det som fel med en generell aborträtt. ”Att begränsa aborträtten är ett effektivt sätt att hålla tillbaka kvinnorna i samhället och ligger i linje med mer konservativa ideal.”
Men den här synen är inte alls så självklar så som den ofta framställs. Frågan är mycket svår och kräver stor ödmjukhet. Själv har jag mött en hel del kvinnor som talat om sin sorg över aborterade barn. Varje abort ger ett djupt sår hos den kvinna som måste genomgå den, att säga något annat är inte sant. Att moralisera över eller döma någon enda kvinna för att hon genomgått en abort är att kasta sten på börda. Ändå är jag mot abort som en generell rättighet.
Vi som är mot abort är det oftast av religiösa eller humanistiska skäl. Själv är jag troende och katolik. Utgångspunkten är att det är Gud som tänder varje människoliv i konceptionens ögonblick. Skaparen ger då också oss människor uppgiften att skydda och ta hand om det liv som kommit till så gott vi kan. Vid en graviditet handlar det därför inte enbart om kvinnans rätt över det ofödda barnet. Vi har ju aldrig någon ”rätt” över en annan människa. Det ofödda barnet har också en mänsklig rätt att få leva och utvecklas så långt de mänskliga förutsättningarna finns. Det handlar om vördnad för livet, vördnad för den som tänder Livet.
Vi lever i en demokrati. Det betyder att vi som ser det som orätt att abortera ofödda barn, som har möjlighet leva och utvecklas under en graviditet, har lika stor rätt att framföra denna uppfattning och argumentera för den som de som har motsatt uppfattning. Att kalla oss bakåtsträvare och konservativa är enbart fördomsfullt.
Jämställdheten hör inte ihop med aborträtten. Den hör till exempel ihop med att dela på arbetet i hemmen, och där har jämställdhetssträvandena gjort stora framsteg, även om det naturligtvis finns det som återstår. Det är en stor glädje att se alla pappor som engagerar sig i sina barn och utför sysslor i hemmen.
Framförallt handlar jämställdhet om att varje kvinna aldrig ska behöva känna sig underlägsen eller nedvärderad på grund av sitt kön utan tvärtom i alla sammanhang ska kunna få känna sitt oersättliga och stora värde.