Jag håller med om mycket i sista stycket i Mats Linders ledare (Hus så hemska hus kan vara – 11 februari). Att det folk verkligen gillar ofta har växt fram utan detaljstyrning. Men för min del tror jag att det inte har så mycket med (bristen på) reglering att göra som ideologin bakom byggandet.
Det finns en doktorsavhandling (Catharina Sternudd LTH för några år sedan) som visar att folk i allmänhet gillar städer där det gamla tillåtits stå kvar och det nya anpassats.
Men "eliten", det vill säga utbildade arkitekter, tycker tvärtom. Pastisch, usch. Men bor själva helst på Södermalm i Stockholm i hus från förra sekelskiftet och har rödmålade fritidshus med vita knutar. Självaste Lennart Holm bodde i ett rött hus med vita knutar i Täby.
Att såna som jag och Birger Andersson avvikit från arkitektsekterismens påbud beror nog på ungdomlig (vi var unga en gång i tiden) oppositionslusta mot en ganska kvävande konformitet. Trycket i skolan och grupptrycket i kåren är enormt.
Trots detta tror jag att Visby innerstad och en hel del andra miljöer på Gotland behöver den tillsyn som en bygglovprövning medför. Innerstaden har en synnerligen väl genomarbetad plan och byggnadsordning. De togs av ett enigt fullmäktige. Ingen överklagade. En bra grund att stå på.
Hälsningar!