Brister i klimatpanelens arbete

Politik2010-02-05 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På 1890-talet förekom rykten om att Europa var på väg att täckas av hästspillning. En engelsk tidning hade till och med en löpsedel som varnade för att London år 1950 skulle täckas av ett lager av tre meter hästskit. Kalkylerna var säkerligen riktiga - industrialiseringen hade under andra halvan av 1800-talet drastiskt ökat antalet hästar i Europas städer. Ändå inträffade aldrig katastrofen. Nya tekniska landvinningar stod för dörren och 1950 kunde man flanera i London fullkomligt ohindrad av något som överhuvudtaget hade med dragdjur att göra.
I historieundervisning har hästskitsdebatten använts som exempel på människans oförmåga att sia om sin framtid. Studenter har skrattat åt berättelsen i snart hundra år. Men nu finns en uppdaterad version för vår egen tid: FN:s klimatpanels uträkning om hur jordens klimat ska påverkas fram till år 2100.
I den bortser man ifrån den stundande energikrisen och låter människan fortsätta att öka sin förbrukning av olja och kol - långt bortom kända tillgångar. Resultatet blir skrämmande, men det bygger på förutsättningar som inte finns.

Den här och andra allvarliga brister i klimatpanelens arbete har skapat en debatt som inte begränsat sig till panelens kompetens - utan där mänsklig miljöpåverkan som företeelse ifrågasätts. De skarpa svängningarna gör att debatten upplevs förvirrande för oss lekmän.
Hur ska vi som hellre hade rymt till skogs än läst biologi eller kemi på högskolan kunna ha en aning om vem som har rätt? Förmodligen kan vi inte det - inte om vi ska slippa göra om forskningen själva. Istället bör vi fortsätta lyssna på debattörerna, men förhålla oss källkritiska.

Vi måste komma ihåg att det finns ekonomiska intressen som inte vill se politiska krav på miljöomställningar. Vi behöver inte vara konspirationsteoretiker för att nyktert konstatera att många av de som talar om klimatbluff blir ekonomiskt kompenserade av den energikrävande industrins lobbyister. Naturligtvis ska vi lyssna på deras argument - men inte utan att koma ihåg vem det är som talar.

Ett annat faktum vi måste hålla i minnet är att många av alarmisterna återfinns i det åsiktslägret som vi skulle kunna beteckna som ny-socialistiskt. Det kan uppfattas som paradoxalt att vänstern nu plötsligt omfamnar miljöfrågorna (de ägnade dem ju ingen tid när de hade sina egna statsbildningar att sköta). Men idag har miljöfrågorna hittat in även i röda handlingsprogram. Skälet är att klimatkrisen erbjuder ett helt fält av sakfrågor där Platons och Marxs demokratikritik kan nyttjas. Om ett skepp är i storm vem ska styra - kaptenen eller passagerarnas rådslag?

Ju värre klimatsituationen beskrivs desto snabbare och hänsynslösare samhällsomställning och desto större koncentration av makt till de medvetna kan vänstern kräva.
Vi ska fortsätt att ta del av klimatdebatten. Det är en av vår samtids viktiga frågor. Hur vi löser den kommer att bli en del av vårt eftermäle. Men vi måste vara uppmärksamma på att det finns de som söker utnyttja debatten för dunkla syften.