Browns planer för Storbritannien
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Blair har triumferat i tre val på raken. Han har ruskat om och moderniserat Storbritannien.
Stora satsningar har gjorts på skolan, sjukvården och de äldre. Britterna har fått det bättre. Det inhemska terroristhotet är undanröjt genom freden i Nordirland.
Två impopulära krig
Blair har också lett landet in i två impopulära krig tillsammans med USA. Krig som ökat det externa terroristhotet mot britterna. Under senare år har Labourregeringen drabbats av flera skandaler.
Blairs manipulativa ledarstil har alltmer ifrågasatts. Även om den avgående premiärministern fick stående ovationer i parlamentet, är det nog många britter som drar en lättnadens suck när Blair försvinner från den inrikespolitiska scenen.
Nu ska Blairs rastlöshet styras in på internationell medlingsverksamhet. Som sändebud för den så kallade kvartetten (FN, EU, Ryssland och USA) ska han försöka blåsa liv i fredsprocessen i Mellanöstern.
Det kan tyckas vara att sätta bocken till trädgårdsmästare. Blair är ju i hög grad ansvarig för det förvärrade tillståndet i regionen. Genom Irakkriget, genom att inte fördöma de olagliga bosättningarna på Västbanken och genom att stödja USA:s linje. Att låta Israel "bomba färdigt" i Libanon förra sommaren.
Ska Blair åstadkomma någonting, måste han gå emot USA:s intressen i området. Något som han hittills inte visat sig särskilt bra på. Araberna kommer att se honom som USA:s förlängda arm i Mellanöstern. Men Blair är energisk och passionerad.
En framgång som fredsmäklare i Mellanöstern skulle naturligtvis sitta fint. Han vill inte gärna gå till historien som en ledare som mest ställde till med bekymmer på världsscenen.
Brown tar över
Nu tar alltså parhästen Gordon Brown över. Han har tjänat för Rakel i mer än 7 år och är otålig att få visa vad han duger till som Storbritanniens ledare. Ekonomin och därmed en stor del av inrikespolitiken har han redan haft ansvaret för.
Skotten Brown har en mer gedigen partibakgrund än Blair. Han är uppväxt i ett enkelt prästhem och gick i skola tillsammans med arbetarbarn. Hans engagemang för fattiga både i och utanför Storbritannien är mer än politisk retorik.
När det gäller utrikespolitiken är Brown ett oskrivet blad. Mycket tyder på att han är kritisk till kriget i Irak och till hur kampen mot terrorism förs. Han har antytt att mer kraft borde läggas på att bekämpa rötterna till terrorismen: fattigdom, orättvisor och förtryck.
Några fler improviserade krigsäventyr à la Blair lär det inte bli i första taget. Men utrikespolitiken är oförutsägbar. Ingen vet vilka situationer Brown kommer att ställas inför.
Erfarenhet och förnyelse
Den största utmaningen för Brown blir att säkra ett eget politiskt mandat genom en ny valseger för Labour. Det spekuleras i att han kommer att satsa på ett nyval redan nästa år, i stället för att vänta till 2009 eller 2010.
Just nu blåser förliga vindar för Brown och Labour, men smekmånaden med de brittiska väljarna lär inte bli lång.
Brown laddar upp med en rejäl regeringsombildning på temat "erfarenhet och förnyelse". Ny utrikesminister blir miljöministern David Miliband, 41, en av Labours kronprinsar. Den hårdföre inrikesministern John Reid ersätts av en 41-årig kvinna, Jacqui Smith.
Jack Straw, som avgick som utrikesminister i protest mot Irakkriget, är nu tillbaka i regeringen som justitieminister. En tydlig signal till världen att epoken Blair är slut och att Gordon Brown nu tagit över båda tömmarna i Storbritannien.