Bryssel hallå, hallå, hallå
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sämre ställt är det beträffande val till Europaparlamentet. I förra valet tog inte ens hälften av de röstberättigade vara på sin möjlighet att påverka vem som skall föra Sveriges talan ute i Europa. Ett valdeltagande under 40 procent kan i ett demokratiskt land utan större strukturella, politiska eller säkerhetsmässiga problem inte ses som någonting annat än uselt. Ett totalt misslyckande för det politiska etablissemanget att förmedla budskapet om ett konkret, beslutskraftigt Europaparlament vars arbete får direkta konsekvenser för såväl jordbrukaren utanför Slite som småbarnsmamman i Hjo.
Tyvärr ser det inte bättre ut inför årets val.
I en Sifo-undersökning som genomfördes för några veckor sedan svarade två av tre tillfrågade att de var ointresserade av valet och endast 48 procent uppgav att de tänkte gå och rösta.
Precis lika många svarande inför förra valet att de tänkte röst. Om årets val följer förra valets mönster skulle vi således ännu en gång hamna på ett valdeltagande långt under vad som är acceptabelt eller ens i närheten av vad som uppmäts i samband med riksdagsval.
Vad beror då den här skillnaden på? Är svenska folket ointresserade av vad som händer i Europa? Är det en långsiktigt, medveten markering att man egentligen inte vill vara med i EU eller helt enkelt endast en konsekvens av att folk prioriterar annat under sommartid? Tillfrågad med anledning av den senaste Sifo-mätningen gav statsminister Fredrik Reinfeldt förklaringen att valet till riksdagen, landstinget och kommunerna handlar om konkret makt medan de 18 europaparlamentarikerna representerar ett mindre inflytande och därför är folk inte lika intresserade.
Sannolikt är svaret flerbottnat. Tidpunkten spelar säkert roll, likaså att vi inte har samma långa tradition av att gå och rösta till europaparlamentet som till riksdagen och kommunerna. Men frågan är också om det inte är så att de 18 europaparlamentarikerna är för osynliga. Vad har de egentligen gjort sedan förra valet? Hur ser deras arbete ut? VAD JOBBAR DE MED?
Sedan inträdet i EU påverkas Sverige, svensk politik samt alla som lever och arbetar i detta land dagligen av vad som bestäms inom ramarna för EU och EG. Återkopplingen till gemene man avseende vad som händer i de europeiska politiska korridorerna är dock näst intill obefintlig, i jämförelse med bevakningen av nationell politik. Såväl partierna som de enskilda ledamöterna och massmedia har här en uppgift av icke ringa mått att börja ta sig an. Man måste återkoppla till väljarna. Man måste vara synlig. Man måste berätta vad som sker. Det är inte konstigt att folk framstår som ointresserade av någonting som inte ens politikerna själva verkar lägga ner så mycket energi på.
Med andra ord. Börja lyfta fram europafrågorna i de inhemska debatterna. Konkretisera det politiska arbetet i EU och visa hur beslut som våra 18 representanter är med och fattar faktiskt påverkar oss alla varje dag. Visa att det finns en kopplingston även ut till Europa. Då om inte förr, tror i vart fall jag, att folk kommer att börja gå till valurnorna i betydligt större utsträckning även i samband med val till Europaparlamentet. I annat fall får nog partierna vara tacksamma om ens en tredje del av Semestersverige kryssar sina rutor.