LIBERAL KOMMENTAR
Det enklaste sättet att beskriva ekonomi är summan av många individuella beslut. Tvärtemot vad många tror så har varken finansminister Anders Borg (M) eller riksbankschef Stefan Ingves makten över svenska hushållskassor.
Makten finns i varje medborgares plånbok.
Bland det värsta som kan hända Sveriges hushåll är att bostadspriserna rasar. Den omedelbara effekten av fastighetskrisen på 90-talet var att ett stort antal skuldsatta familjer slutade konsumera.
Först sjönk detaljhandeln. Därefter nybilsförsäljningen. Inte förrän båten och barnvagnen lagts ut på annons såldes bostaden med stor förlust.
Bubblor syns först när bubblan spricker. Varken Borg, Ingves eller någon annan kan med hundraprocentig säkerhet berätta i vilken riktning bostadspriserna är på väg.
De regionala skillnaderna är stora – och att villa, radhus- och lägenhetspriser följer varandra är inte givet.
Att media använder bankernas ekonomer för att få uttalanden om den förväntade utvecklingen bekräftar osäkerheten. Bankerna kommer aldrig att säga att lånevillkoren just nu är livsfarliga. Däremot kan staten utarbeta verktyg som minimerar skadorna om den påstådda bostadsbubblan visar sig vara en realitet.
Det införda bolånetaket syftar till att minska belåningen, men höjer trösklarna in på bostadsmarknaden. Finansinspektionens utspel om skärpta amorteringskrav är ytterligare ett försök att skydda hushållen mot fallande bostadspriser.
Utspelet kommer efter att IMF bedömt att de svenska bostadspriserna är övervärderade med cirka 15 procent – och att sju av tio lån under en belåningsgrad på 75 procent inte amorteras.
Hushållens låga sparande och höga skuldsättning är illavarslande. Inte minst ränteavdraget, som är fördelningspolitiskt tveksamt, driver upp bostadspriserna och uppmuntrar hushållen att ta stora lån. Samtidigt kan man ifrågasätta om Finansinspektionens utspel om ett tänkbart amorteringskrav är något mer än lättköpt symbolpolitik.
Tvåbarnsfamiljen som har ett bolån på tre miljoner, och tänker betala av lånet på 30 år, vilket är normalfallet i exempelvis Tyskland, måste amortera ungefär 8 000 kronor i månaden. Alldeles för många svenska hushåll saknar marginalerna som krävs för att betala tillbaka vad man faktiskt är skyldig banken.
Med en konsumtionsdriven ekonomi kan man alltså förstå varför regeringen är mer avvaktande till ett amorteringskrav än riksbankschef Stefan Ingves och Finansinspektionen.
Och eftersom varken staten, bankerna eller låntagarna vill se fallande bostadspriser sitter hushållen fast i sin potentiella skuldfälla.
Den som frågar om råd inför sitt bostadsköp får ofta tre svar: Läget, läget och läget. Till den listan bör läggas kunskap om rådande lånevillkor.