LEDARE: Budgeten gör ingen glad

Europeiska unionen handlar i grund och botten om att se bortom trånga nationella perspektiv och samarbeta över gränserna för att lösa gemensamma problem. Insikten om att det går att komma längre och vara framgångsrikare tillsammans än var och en för sig tillåts dock inte sällan grumlas av kortsiktiga meningsmotsättningar och prestigefrågor.
Frankrike kramar jordbrukssubventioner som får galna kor att verka kärnfriska och Storbritannien vårdar ömt sin otidsenliga rabatt på medlemsavgiften, för att nämna två exempel som sprider dålig stämning inför uppgörelsen om den aktuella frågan om långtidsbudgeten 2007-13. Den kommer upp på toppmötet i Bryssel i dessa dagar och få vågar ogarderat gissa att det blir något beslut.

Alla är lika
När det gäller att sätta egenintresset först är Sverige inget undantag. Statssekreterare Lars Danielsson betonar att Göran Perssons viktigaste mål när han möter de andra regerings- och statscheferna i dag och i morgon är att minska det svenska nettobidraget till EU:s budget. Så resonerar många andra regeringar också. Budgetförhandlingarna bidrar därför till att locka fram de sämsta sidorna i EU-samarbetet. Kortsiktighet och ovilja att bli utmålad som förlorare i en dragkamp.
Så länge EU satsar mer pengar på jordbruk än på forskning och utveckling och fungerar som regionalpolitisk regulator är det svårt att se hur de här tendenserna ska kunna stävjas. Dessvärre är det inte mycket som talar för att stora strukturella reformer av budgeten är i sikte. Men först när EU-pengar blott går till det som handlar om genuint gränsöverskridande områden är unionen trogen idealet om samarbete över gränserna.

Ledare: Budgeten gör ingen glad