Bushs krig blir nu Obamas
Ett dåligt krig blir inte ett gott krig bara för att USA bytt president.
Foto: David Guttenfelder
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men ett dåligt krig blir inte ett gott krig bara för att USA bytt president. Eskaleringen av kriget i Afghanistan innebär fler dödade amerikanska soldater, fler dödade civila afghaner och ett oerhört slöseri med mänskliga och materiella resurser som borde användas till utveckling av landet. Diskrepansen mellan de militära kostnaderna och den civila hjälpen blir allt större.
Ingen militär framgång
Kriget är också en börda för dagens och morgondagens skattebetalare i USA i ett läge där många amerikaner har det kämpigt ekonomiskt och regeringen lånar sig fram.
Utsikterna till militära framgångar är små. Det handlar inte om ett stadsgerillakrig som i Irak. Det handlar om att bekämpa en fiende som finns överallt i bergig väglös terräng i ett vidsträckt land. Byar som erövrats på dagen, återtas av talibanerna på natten. Och ju längre kriget pågår och ju fler civila som drabbas, desto starkare blir fientligheten mot de utländska inkräktarna, inklusive de styrkor som sänts dit i fredsbevarande syfte.
Obamas motivering för förslaget svajar betänkligt. Krigsmålen är, säkert avsiktligt, luddigt formulerade. Han försöker inte ens definiera vad det är för fiende som de stridande förbanden ska sättas in mot.
Trappas upp för att vinnas
Terroristnätverket al-Qaida (som, om det över huvud fungerar som en sammanhållen organisation, också finns i till exempel Somalia, Jemen och Pakistan) och den islamistiska talibanrörelsen med sina många förgreningar och inte obetydliga folkliga stöd buntas ihop till en diffus motståndare, som ska besegras på något år. Sedan ska de amerikanska förbanden överlämna ansvaret för "säkerheten" till den afghanska regeringen och börja dras tillbaka sommaren 2011.
Någon som tycker sig ha hört resonemanget förut? Var det inte så det lät redan i Vietnam? Kriget måste trappas upp för att vinnas. Till sist hade USA 500 000 man i Vietnam.
Obama vädjar om nationell samling kring sin plan, och han försöker ge alla grupper något: De som gillar kriget förväntas ta fasta på hans löfte att skicka fler soldater. De som ogillar kriget förväntas ta fasta på (det betydligt vagare) löftet att USA ska dra sig ur Afghanistan 2011 - om en utvärdering i slutet av nästa år visar att det är möjligt. Köper amerikanerna verkligen ett så motsägelsefullt budskap?
Obama tar oerhörda politiska risker. Det är kongressval nästa höst. En majoritet av Obamas partivänner är emot kriget i Afghanistan, och demokraterna kan få svårt med mobiliseringen. Republikanerna å andra sidan misstänker att Obama bara vill visa musklerna för att sedan dra USA ut ur kriget. De kommer hur som helst inte att skänka honom några röster, som striden kring sjukvårdsreformen visar.
Vill det sig riktigt illa, står Obama där med ett oavslutat krig i presidentvalskampanjen 2012, ansvarig för många amerikaners död. Det lär inte öka hans chanser att bli omvald. Det vore synd om USA:s mest lovande president på många år skulle falla på ett krig som han egentligen inte önskar.