Hårda sociala miljöer, mobbning och våld. Det är tyvärr inga ovanligheter i svensk skola. Bakgrunden är förstås mångbottnad. Och det är långt ifrån alla faktorer som skolan kan påverka. Arbetslösa eller stressade föräldrar, skilsmässor och ansträngda familjesituationer, kulturkrockar och dåliga svenskakunskaper från hemmet, påverkan från dataspel och våldsfilmer. Allt detta ligger naturligtvis bortom rektorernas mandat att påverka.
Men det finns en mycket konkret faktor som skolan själv har inflytande över, och det är den fysiska miljön inne på skolor.
De moderata riskdagsledamöterna Anton Abele och Henrik von Sydow har under året åkt runt på svenska skolor för att samtala med elever som varit offer för våld, och även elever som själva utövat våld och mobbning.
En av deras iakttagelser är att den fysiska skolmiljön ofta spelar stor roll både för den upplevda tryggheten, och för den faktiska förekomsten av våld och mobbning.
Visserligen finns det i dag en mångfald av skolor och också av skolinredning. Men om man tar högstadieåren som exempel, så dominerar fortfarande den typ av spartanska och ovänliga skolmiljöer som byggdes under 60- 70- och början 80-talet.
Många av oss känner igen miljöerna eftersom vi själva varit elever, eller haft våra barn där. Det handlar om långa, kala korridorer. När klassrumsdörrarna stänger blir de nästan öde. Det enda som pryder tegel eller betongväggarna är rader med elevskåp och en gråvit klocka strax över huvudhöjd.
Skolorna verkar vara byggda för att i möjligaste mån skilja på vuxna och barn. Lärarrum och vaktmästeri ligger gärna i egna flyglar och är ofta omsorgsfullt avgränsade från elevutrymmena. Klassrummen är också avskärmade från vad som försiggår i korridorerna. Tegel och betong stänger ute ljuden mellan korridorer och klassrum.
Om någon utan förkunskaper besökte en typisk svensk högstadieskola skulle han eller hon nog ha svårt att tro att det rörde sig om en kunskapsinstitution. Det är sannerligen inga miljöer som inbjuder till själslig ro och kreativitet. Snarare är det så att de som slåss, stökar och klottrar har fattat galoppen. Det var för beteenden som dessa som korridorerna, väggarna och skåpsraderna en gång var avsedda.
Abele och von Sydow menar därför att det finns en möjlighet för många rektorer och kommuner att själva göra goda insatser mot otryggheten. Det går att bygga om skolorna. Fönster kan öppnas mellan korridorer och klassrum. Skåpen kan göras lägre. De vuxnas arbetsplatser kan finnas närmare elevernas vardagsmiljö. Självklart ska det finnas elevfria zoner för arbete och rast. Men däremot inga vuxenfria zoner.
Miljöerna kan också på ett bättre sätt avspegla att skolan är en kunskapsinstitution. De kala väggarna kan kompletteras med bokhyllor, skolplanscher, krukväxter och konst. Alla människor påverkas av sin närmiljö, även skolelever.