I efterdyningarna av världsekonomikrisen 2007 renderar förväntade höjningar av bostadsräntan samma skrikande rubriker som naturkatastrofer och vinnaren i Melodifestivalen. Med jämna mellanrum diskuteras "bostadsbubblan" i termer av "när" och inte "om" och varje höjning av räntan från Riksbankens sida analyseras och tillämpas på fiktiva exempel i spaltmeter efter spaltmeter i dags- och kvällspressen.
Och konstigt är kanske inte det. Kostnaden för boendet utgör den största enskilda utgiften för många hushåll och prisrallyt på bostadsmarknaden är vid en tillbakablick ett faktum.
I Stockholm innerstad har bostadspriserna stigit med 35 procent på fem år, vilket kanske är förklaringen till att Stockholms bostadssituation används som exempel allt som oftast i debatten.
Vill man prata investering är dock Gotland ett ännu bättre alternativ, även om snittpriserna ligger under Stockholmsnivå. År 2010 ökade huspriserna på Gotland mest i landet, med sina 21 procent, vilket resulterade i att snittpriset för en villa på Gotland hamnade strax under 2 miljoner kronor. Att det är dyrt att bo på såväl Gotland som i Stockholm är dock ingen nyhet.
I rädslan för att de alltjämt stigande bostadspriserna ska vara ett tecken på en kommande bostadsbubbla utdelas i den allmänna debatten i stort sett två olika mediciner i syfte att motverka den fruktade utgången; politiska åtgärder som syftar till att begränsa hushållens lånemöjligheter eller rop på bygg bostadsbubblan bort.
Stundvis beskylls SBAB, för i vart fall del av skulden för dagens situation, då de, enligt sina kritiker, genom sina kontantlån för handpenning och slopade taklån möjliggjort för människor utan säkerhet att belåna sina bostäder upp till nästintill 100 procent och därigenom drivit upp bostadspriserna. Att bedöma 1990-talets bostadspolitik, vilken fördes i kölvattnet av den förra krisen, utifrån dagens förutsättningar är lite som att döma först med facit i hand. Orättvist, även om domen må vara sann.
Medan Borg proklamerar för slopade ränteavdrag, amorteringskrav och kapitaltäckningskrav finns det de på andra sidan som hellre ser en förenklad byggprocess och att hyresregleringen avskaffas. Men går det verkligen, att med ett lyckat resultat, bygga bort bostadsbristen? Kan de stigande bostadspriserna verkligen tas för intäkt att de i sin helhet beror på fler människor än bostäder?
Frågan är om det inte snarare handlar om att alldeles för många människor vill bo på precis samma plats och då gärna platser där möjligheterna till nybyggnation är små; så som exempelvis Stockholms innerstad och vissa delar av Gotland, vilket i sin tur ger vid handen att bostadspriserna inom de områdena alltid sannolikt kommer att gå uppåt eftersom efterfrågan är större än utbudet.
Det hade varit intressant med en beräkning som undantog de mest attraktiva lägena för att se hur siffrorna då påverkades. För om det är vissa specifika områden som drar upp priserna så hjälper det knappast att staten eller kommunerna smäller upp nya flerbostadsfamiljekomplex eller radhusområden i städernas utkanter om det inte är där folk vill bo. Bostadspriserna riskerar då ändå att fortsätta att stiga utöver "normal" nivå.
Därtill känns det något uppgivet, i ljuset av utvecklingen för de områden som kom till genom 1970-talets miljonprogram, att det fortfarande finns de som tror att många, billiga bostäder snabbt är lösningen. Hur attraktivt är Tensta, Rosengård och Alby idag? Tunga, gråa betongkomplex som skriker uppgivenhet och likriktning avseende boendet. Det är inte vad den svenska bostadsmarknaden behöver.
Det borde vara givet att man som bostadsköpare inte ska kunna få låna över sin rimliga smärtgräns. Precis som det borde vara förståeligt för alla kommuner att byggprocesserna måste få lov att ta tid. När man planerar ett bostadsområde planerar man för en lång tid framöver. Hänsyn till miljö, arkitektur, utformning och markanvändning måste göras utifrån ett långsiktigt perspektiv.
Tyvärr har de flesta kommuner exempel på hafsiga snabbyggen utan vare sig kvalitet eller originalitet. Så som resultatet oftast blir när man försöker bygga bostadsbristen bort på några år. Och så fortsätter kanske bubblan att växa...