Byggen som hot eller möjlighet

Politik2010-10-18 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I veckan har det rapporterats att länsstyrelserna runt om i Sverige är olika pigga på att överpröva kommunernas beslut om dispens för byggen vid stränder där strandskydd råder.
Effekten är att personer som bor i olika regioner kan ha olika lätt att få igenom en dispens som kommunen beviljat.

Regelverket har på senare år lättats upp. Tidigare var det väldigt stelt och nästan alla byggen var förbjudna.
Nu är tanken att kommunerna skall få besluta om särskilda områden där det skall vara lättare att få bygga.
Utifrån andan av mer flexibilitet kan man dock få intrycket att vissa kommuner och länsstyrelser varit frikostigare än andra med dispenser. Allt medan vissa hållit emot, då de formella besluten om utvecklingsområden, där det är tänkt att man skall få bygga frikostigare, inte fattats.

Hela problemställningen är komplicerad, skillnaden och konflikten mellan olika intressen inom stad och land blir mycket tydlig.
Å ena sidan består Sverige av storstäder och större regionala centra. Där finns det ett klart behov av att skydda områden från att bli sönderexploaterade, vilket sannolikt skulle bli följden om man släppte för mycket på reglerna. Å andra rymmer Sverige även stora vidder av obruten eller lågt exploaterad mark där enstaka hus i strandläge i realiteten knappast inverkar negativt på de naturvärden reglerna är tänkta att skydda.

Likaså måste man se att naturen och närheten till naturen är en av glesbygdens stora konkurrensfördelar. Möjligheten till attraktivt naturnära boende för både permanenta invånare och semestergäster är en mycket stor konkurrensfördel för alla kommuner utanför de större orterna.
Även ökad andel fritidsboenden medför fördelar. På kort sikt ger det jobb för byggare, handel och underhåll. På längre kan man räkna med att en del utsocknes ägarna blir bofasta.

Att begränsa möjligheten till utveckling som naturen och närheten till vattnet ger är detsamma som att lägga en medveten hämsko på hela regioners möjlighet till utveckling och bibehållande av befolkningsunderlaget.
Det är därför nödvändigt att hitta en avvägning mellan skydd och utveckling.

En annan aspekt är att stoppreglerna för exploatering gör att de som har fastigheter i attraktiva lägen, särskilt nära storstäder har fått se en enorm värdeökning. Den gör att det i praktiken runt storstäderna blir förbehållet ett fåtal att kunna uppnå den eftertraktade naturnärheten.

Ojämlikheten är måhända ett pris samhället får betala för naturskyddet, men det är samtidigt viktigt att man är medveten av konsekvenserna av reglerna. Oavsett hur de utformas kommer det att finnas vinnare och förlorare.
Förhoppningsvis kan en ökad frikostighet med bygglov vara en av många faktorer som stärker landet utanför storstäderna, även om det ger en större regional olikhet.