Byråkratisk draksådd

Politik2010-11-10 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förbjudna fröer. Det låter som en roman av Kerstin Ekman eller en reportagebok av Magnus Linton. Att det skulle handla om något så prosaiskt som morotsfröer förefaller otänkbart. Men efter årsskiftet blir det så.
Jordbruksverket har tolkat ett EU-direktiv och dragit slutsatsen att alla fröer som säljs i Sverige måste vara registrerade. Detta gäller alltså inte bara sådana fröer som säljs i stor skala till jordbruket - de är redan registrerade, utan också fröer för hobbyodling hemma i trädgårdslandet. Det kan ju tyckas lite löjligt, men det är ingen katastrof.
Tyvärr har Jordbruksverket också dragit slutsatsen att dessa hobbyodlarfröer, varav de mer ovanliga kanske säljer för ett par tusen kronor om året, måste beläggas med höga administrativa avgifter. Registreringen landar på 5000 kronor första året, därefter 2000 kronor per år.
Ett företag som säljer 10 i dag oregistrerade sorters gurkfrö får alltså punga ut med 50 000 kronor första året. Man får sälja bra mycket gurkfrö om det ska fungera.
Resultatet - om förslaget går igenom - är en utarmning av den biologiska mångfalden i svenska trädgårdar. De småföretag detta handlar om har inga stora vinstmarginaler. De kommer inte kunna lägga tusentals kronor per år på statliga fröavgifter. Istället får vi en strömlinjeformning, där samma morot säljs av den stora kedjan som odlas hemma i trädgården. Allt smakar och doftar lika.
Att Sverige lägger sig platt för EU-direktiv är i sig märkligt. Men även om man ser goda skäl i just detta fall finns ingen anledning att sätta absurt höga avgifter. Vill man överhuvudtaget ha en avgift - sätt den antingen på en symbolisk summa per frö, eller per företag istället. Landsbygdsminister Eskil Erlandssons vision om Matlandet Sverige bör kombineras med mångfald, inte utarmning, i grönsakslandet.