Byråkratiskt skäl att vara stolt svensk
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det visar sig då att de flesta har en alltför positiv syn på den egna nationen, inte bara svenskar. Det är förstås en allmänmänsklig egenskap. Ändå finns det anledning att se på Sverige med särskilda glasögon när det gäller självuppfattning. För vi utmärker oss nämligen i jämförelse med andra folk.
Sverige började särskilja sig efter andra världskriget. I takt med att vårt välstånd tog fart i en omfattning resten av det sönderbombade Europa inte kom i närheten av odlade svenskarna en uppfattning om sin nation som innehavare av en alldeles speciell plats på den moraliska världskartan, nämligen som mer upplyst, rättvist och anständigt än något annat land. Speciellt tredje världen-länder för vilka vi hade ett speciellt ansvar. Sverige skaffade sig ett världssamvete och ett förnuftets röst om hur samhällen skall vara - nämligen som vårt eget.
Denna roll var på ytan höjden av godhet men rymde ju egentligen en ofantlig hybris som det har tagit många år att frigöra sig ifrån. Speciellt som socialdemokraterna infogade dessa komponenter i sin maktretorik.
Men vad finns då kvar? Är vi då endast ett kargt litet land i alltings utkant utan något intressant att bidra med i det internationella erfarenhetsutbytet? Alls icke.
I undersökningen hade svenskarna en ganska ljum uppskattning av den egna förmågan till samhällsstyrning, men det var just den egenskapen andra skattade oss riktigt högt för. Det är typiskt att vi har väldigt höga krav i just det avseendet. Och bör ha det. För det är på det området vi har anledning att vara riktigt stolta. Vår förvaltning har varit enastående välfungerande under århundraden, allt ifrån Axel Oxenstiernas statsbygge till det finslipade ämbetsmannaideal som hyllades under den Boströmska idealismens guldålder fram till idag.
Att svenskarna är kritiska till dagens byråkrati och samhällsinstitutioner är bara sunt. De har onekligen förfallit sedan sina glansdagar. Och skall det bli bättring krävs insikt om detta.
Men är det något vi har anledning att brösta oss för är det just vår byråkrati, även om det inte låter särskilt spännande. Det där med världssamvete var trots allt ganska ihåligt redan när det började odlas. Nationer skall ha positiva självbilder, men de skall gärna vara verklighetsförankrade.