Centern i framkant med ny riksdagslista

Politik2005-04-05 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Numera har vi i Sverige personval och för Gotlands del gäller det kommun-, riksdags- och kyrkovalet, samt naturligtvis också valet av ledamöter till EU-parlamentet. Jag tillhör dem som tycker att systemet är positivt för demokratins bevarande och även ger en möjlighet att öka det politiska intresset hos väljarna.
Tyvärr har jag en känsla av att inte alla partier delar denna uppfattning. Systemet innebär ju att partiapparaten till viss del tappar kontrollen över vilka som skall väljas. Det gamla systemet fungerade så att om ett parti fick tio mandat i exempelvis kommunfullmäktige, så tillföll dessa de tio första namnen på listan. Med personvalssystemet kan alla oavsett placeringen på listan bli valda om väljarna utnyttjar sin möjlighet att kryssa för en speciell kandidat.
Utan att gå in på en mängd teknikaliteter, fungerar det så att den kandidat som får flest kryss, dock minst fem procent av partiets totala antal röster i kommunfullmäktigevalet och åtta procent i riksdagsvalet, tar en plats. Har ingen kandidat uppnått dessa procent, fördelas platserna i den ordning de står på listan.
För att väljarna skall ha möjlighet att bestämma sig för en kandidat att kryssa för gäller det att partierna nominerar och fastställer sina listor i god tid. Därför är det föredömligt att Centerpartiet vid sin distriktsstämma i lördags fastställde sin riksdagslista inför valet 2006. Det är visserligen ett och ett halvt år kvar dit, men att kunna följa sin kandidat under en längre tid och inte bara under själva valrörelsen är just lite av poängen med personval och detta har Centern tagit fasta på. Nu gäller det också att riksdagskandidaterna utnyttjar detta försprång och gör sig kända för väljarna. Man skall kunna kontakta "sin kandidat" och ställa frågor om olika saker och framförallt ha möjlighet att framföra åsikter.
Får man detta system utvecklat kanske många frågor kan komma längre än till köksbordsdiskussioner och arga insändare. Att uppnå förståelse och samarbete mellan politiker och väljare är den absolut viktigaste frågan för vår demokratis överlevnad.