Fredagen var Annie Lööfs stora möjlighet att ta kommandot över såväl sitt eget parti som opinionen. Det var dock inte helt problemfritt. I vanlig ordning hade Folkpartiet inte hållit sig till de egna politiska områdena utan gått in på ett annat partis territorium, den här gången Centerns. Och likt Folkpartiet presenterade Centern igår ett paket för en förbättrad arbetsmarknad.
Likheterna är påtagliga. Flexicurity är det genomgående temat, med ökad trygghet och rörlighet som mål. Centern har inspirerats av de framgångsrika danska och tyska modellerna.
A-kassan ska stärkas genom att höja den inledningsvis, skärpa nedtrappningen och avskaffa det varierande avgiftssystemet. Även Centern vill reformera arbetsrätten och sätta kompetens före anställningstid.
Om Jan Björklunds avsikt var att lägga fälleben för Annie Lööf verkar han ha lyckats rätt bra. Tidningarna rapporterade att Centern gick i Folkpartiets fotspår. Det är dock långt ifrån en rättvis beskrivning. Centerns förslag är till att börja med mycket mer omfattande än Folkpartiets.
Det innehåller även förslag för ett stärkt närings- och innovationsklimat, som bland annat manifesteras i ett förslag om införandet av ett investeraravdrag. Där finns förslag för en smartare kompetenspolitik, i form av exempelvis förlängda anslagstider för yrkeshögskoleutbildningar. Det är ett område som är oerhört viktig för flexibiliteten på arbetsmarknaden och den behöver längre horisonter för att kunna planera verksamheten ordentligt.
Dessutom innehåller Centerns lösning en del om en effektiv matchning på arbetsmarknaden, ett problem som diskuterades flitigt för inte alls länge sedan men som fortfarande är ett stort problem. Där märks särskilt förslaget om att införa en jobbpeng som den arbetssökande kan ta med sig till den arbetsförmedlare som passar vederbörandes situation bäst. En ökad mångfald på förmedlingssidan vore mycket gynnsamt. Arbetsförmedlingen har praktiskt taget inte varit bäst på att förmedla arbeten sedan de hade en monopolsituation.
Att Centerns förslag är mer omfattande och dessutom mer genomarbetade än Folkpartiets är inte förvånande. Det består nämligen av en lång rad områden där Centern under lång tid, även i ungdomsförbundet, aktivt har arbetat med att ta fram en ny politik. Den absoluta majoriteten av förslagen har också presenterats tidigare. Men de har inte satts ihop i ett så ansenligt och sammanhängande system som nu.
Vill man uttrycka det snällt är det alltså Folkpartiet som går i Centerns fotspår. Vill man gå rakt på sak kan man med fördel uttrycka det som att FP stal Centerns förslag för att slå undan fötterna för dem under Almedalsveckan.
Det är något som Annie Lööf borde ha tryckt hårdare på under gårdagen. Hon gjorde mindre pikningar av det slaget, men skulle egentligen ha tagit fram det tyngre artilleriet. Hennes partiledarskap har inletts ganska blekt och hon har inte råd att låta Jan Björklund stjäla hennes tid i rampljuset.