Champagneindikatorn
Dricka eller "vaska", det är frågan. Foto: Magnus Neideman / SCANPIX
Foto: Magnus Neideman / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I gårdagens GA kunde man läsa om att ungdomsfyllan under den här veckan är värre än någonsin. Ungdomsgruppens nattvandrare har haft så mycket att göra att de inte hunnit med att hjälpa alla de ungdomar som hade behövt hjälp.
Vidare kunde man läsa om årets trend som går ut på att man beställer in två flaskor champagne. Den ena serveras, den andra ombeds servitören hälla ut i vasken. Det kreativa begreppet "vaskning" har uppstått.
Det är smaklöst, vulgärt och respektlöst. Det är, precis som Gudrun Schymans pengabål under Almedalsveckan, ett tecken på en symbolhandling som faller likt ett korthus över den som genomför den.
Men framför allt är det oerhört sorgligt att bevittna unga människor så uppslukade av en illusion och så måna om att skapa, och upprätthålla, en bild av sig själva utan verklighetssubstans.
Att många belånar sig eller sparar sina surt intjänade slantar under hela året för att iscensätta detta spektakel är utöver slöseriet med champagnen också djupt olyckligt ur andra perspektiv.
Var föräldrarna till dessa unga, som är för unga för att släppas in på uteställena, är någonstans kan man sannerligen undra. Barn och unga behöver sina föräldrar inte mindre, utan snarare mer, i gränslandet till vuxenvärlden. Varför är det så många föräldrar som abdikerar från detta viktiga ansvar? Inte kan de väl tycka att det är samhällets uppgift att skapa trygghet i det otrygga?
Det låter som moralpanik över "dagens ungdom" från min sida. Men det är inte avsikten. Snarare vill jag belysa den frustration som blandas med visst mått av uppgivenhet när man samtidigt kan läsa om att många unga flickor skär sig.
Av en ungdomsenkät, genomförd av Göteborg Posten med 3001 niondeklassare i Göteborg som respondenter, framgår att en av fem flickor i årskurs nio någon gång skurit sig själv. Bland pojkarna är siffran en av tio.
Enligt Anna Johansson, filosofie doktor i etnologi vid Umeå universitet, är den gemensamma faktorn för de personer hon talat med och som hon använt i sin avhandling om självskador, att de mår dåligt. Förklaringarna till varför de väljer att skära sig varierar.
Unga har i alla tider mått dåligt. De har testat gränser, revolterat mot normerna och varit mer eller mindre uppfinningsrika i sina försök att få vuxenvärldens uppmärksamhet. Kanske är dagens försök inte mer desperata än tidigare. Oavsett vilket måste de tas på allvar. För tänk om "vaskningen" och självskadebeteendet är mer än naiv dekadens, tänk om de är indikatorer på något större?
Att kunna spruta eller hälla ut champagne är inte ett bevis för att man lyckats, att man nått framgång. Det är istället ett bevis för en ungdomsgeneration som tror att allt är yta och att allt kan köpas för pengar. Det är ett bevis för att man inte förstått att symboler bara har ett värde när de står för något som inte imploderar under det egna trycket.