Chips rimmar illa med sport
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men redan dagens situation där idrottare måste lämna information om var de kommer att befinna sig de närmaste tre månaderna visar vilken märklig tillvaro Klüft och hennes kollegor lever i. Rädslan för att av misstag få i sig dopingpreparat gör att Klüft känner sig "lite paranoid" och aldrig stoppar i sig något som hon inte har total kontroll över. Inte ens några extra vitaminer av rädsla för att de kan innehålla någon otillåten substans.
Nu vill alltså Klüft, med stöd från höjdhopparen Stefan Holm, stärka arbetet mot doping och föreslår att toppidrottarna ska kunna spåras jorden och dygnet runt med GPS-sändare. Mot den bild de målar upp av sin vardag framställs förslaget som en i det närmaste naturlig fortsättning på en redan genomkontrollerad tillvaro.
Man frågar sig nästan varför någon vill utsätta sig för detta - utöver den redan hårda disciplin med träning och rätt kost som livet som idrottare på elitnivå innebär - överhuvudtaget.
Klüfts tanke är förstås att hårdare kontroller minskar möjligheterna att fuska och därigenom risken att någon, med oschyssta metoder, gör hennes och andra ärliga idrottsmäns slit förgäves. Men som med många andra former av kontroller är det de skötsamma som riskerar att drabbas hårdast. Holm och Klüft kommer att få sin tillvaro ännu mer övervakad, medan vissa mindre nogräknade idrottare sannolikt kommer att hitta på ett sätt att manipulera eller fuska med chipsen.
Från Riksidrottsförbundet kan man tänka sig en lösning med frivilliga chips. Då skulle det visserligen i princip vara upp till var och en om man vill ha ett sådant eller inte, men snart nog kommer argumentet att den som har rent mjöl i påsen inte har något att dölja, att dyka upp och då blir nog inte frivilligheten så stor i praktiken.
Nu är heller inte chipsen i sig någon garanti för att en person inte dopar sig. De är ju bara tänkta att hjälpa till med att hitta idrottsmännen så att stickprovskontroller sedan kan göras. Fast behöver man verkligen chips under huden för det? Den som inte är tillgänglig för en kontroll kan redan bli avstängd och reglerna kring detta skulle säkerligen kunna skärpas med strängare krav på hur och när man ska kunna nås.
Men frågan är om inte problemet är allvarligare än så när både dopingen och de kontroller som krävs för att hindra denna tycks eskalera. Sport är underhållning eller blodigt allvar, beroende på vem man frågar, men oavsett vilket - är det inte något som har gått snett när idrottsmännen tvingas att bli mänskliga maskiner? Vare sig de sedan väljer att svara upp mot förväntningarna genom att injicera hormoner i musklerna eller operera in chips i kroppen.