Peter Rådberg, försvarspolitisk talesman för MP, skrev den 7/8 i Svenska Dagbladet att "Jas Gripen kan krascha försvaret". Han framhåller i artikeln att Jas-projektet är exportstyrt och "inte i första hand styrt utifrån svenska operativa behov", det vill säga att industripolitiken är överordnad försvarspolitiken.
Det är behagligt att läsa sådan klartext från en miljöpartist. Han påpekar dessutom att de höga kostnaderna för Jas går ut över både flygtid och beväpning - inte endast över armén och marinen. Så har det varit länge. Flygplan är endast vapenplattformar. De är ofarliga utan vapen. Dessa är mycket dyra och finns därför i alltför liten mängd. De måste dessutom importeras. Är detta kanske ett av skälen till att de svenska Jas-planen över Libyen endast fick skjuta kameraskott?
Daniel Persson skrev den 9/8 i GA "Är ett försvarslöst Gotland så roligt?" Han bemöter där den förment roliga bloggen/nätverkets "Alliansfritt Sverige" kampanj "Bestycka Gotland". Han påpekar i sammanhanget, att det inte går att sätta upp ett försvar först när man behöver det. Det måste finnas på plats från början, tränat samt taktiskt och tekniskt rätt utvecklat. Vidare betraktar han den svaga militära närvaron på Gotland som "ett sorgligt faktum och ett strategiskt och säkerhetspolitiskt svart hål." Han tillägger att det är sunt och rimligt att framföra den åsikten, men att många som inser det inte gör det. Detta är också utmärkt klartext.
Dessa civila röster påpekar det uppenbara, det som inte ens Högkvarteret - än mindre regeringen - tycks kunna (eller vilja) se. De är (utan jämförelser i övrigt) lika det lilla barnet, som i H C Andersens "Kejsarens nya kläder" ser vad de vuxna och kloka inte kan eller vågar se: att kejsaren inte har något på sig.