De amerikanska republikanerna släppte ut anden ur flaskan. Men gillade inte vad de såg, och nu försöker de förgäves att få honom tillbaka igen. Trump är republikanernas egen skapelse, och hans idéer har varit i högerns säck innan de hamnade i Trumps smutsiga påse.
Det republikanska etablissemanget har i åratal låtit den vita kristna högern härja på det lokala planet. Intolerans, hat och främlingsfientlighet har fått frodas i ett land som är byggt på invandrare och människor som ofta sökt politisk och religiös frihet i USA. De sansade krafterna i partiet har förlorat kontrollen över nomineringsprocessen.
Donald Trump, till framtoningen en korsning mellan Joakim von Anka och Kim Jong-un i Nordkorea, hade en lika enkel som framgångsrik strategi: Att dra till sig all medial uppmärksamhet genom att pumpa ut de mest häpnadsväckande förslag, som till exempel att deportera tolv miljoner latinamerikaner, bygga en mur mot Mexico och förbjuda muslimer att resa in i USA.
En del republikaner ser honom ändå som sin nye Messias, som ska göra Amerika ”great” igen och skapa nya välbetalda jobb i stället för de som försvunnit, trots att Trump själv hellre anställer invandrare än amerikaner på sina semesteranläggningar. Partietablissemanget gör nu allt det kan för att hindra Trump från att bli republikanernas presidentkandidat.
Det folkliga missnöjet med politikerna i Washington ska naturligtvis tas på allvar, och det finns en motsvarande vänsterpopulistisk rörelse, som utmanar Clinton. Båda fokuserar på de ekonomiska problemen, men vänsterrörelsen samlar fler ungdomar, kvinnor och minoriteter, och har en bredare agenda.
Stödet för Bernie Sanders, som oförskräckt kallar sig socialist, har varit större än väntat, och tvingat Hillary Clinton att ägna mer uppmärksamhet åt sociala och ekonomiska frågor, inklusive de vita arbetarnas problem att finna nya anständigt betalda jobb. Flertalet av de som går på minimilöner och har osäkra anställningsvillkor är kvinnor, och de intresserar sig också för till exempel bättre barnomsorg, betald föräldraledighet och andra sociala frågor.
Det blir svårt att stoppa Trump. Det mest troliga är därför att presidentvalet kommer att stå mellan Clinton och Trump.
För Clinton talar erfarenhet och starkt stöd i växande minoritetsgrupper, men också att amerikanerna över lag blivit mer sekulära och toleranta.
Mot Clinton talar att hon inte är särskilt populär utanför de egna leden, och att det är ovanligt att ett parti vinner en tredje presidentperiod i USA. Men kanske ändrar demografin och Trump på det i år.