Nu är landets skolor igång och de flesta av oss går in i normala rutiner. Som förälder passerar man olika stadier i livet och bockar av den ena instansen efter den andra och ser hur livet går vidare och man lämnar de olika stadierna bakom sig.
Nu har yngsta sonen lämnat lågstadiet och tagit steget över till mellanstadiet och, som en konsekvens av det, bytt skola.
Föräldrarollen utvecklas
Jag sitter ofta och reflekterar över hur snabbt tiden går när jag ser barnen växa och ta nya kliv i livet och därtill hitta andra ingångar i livet som jag själv inte ville eller hade möjlighet till under min uppväxt.
Istället åker jag nu med i deras livsutveckling i och med att jag också utvecklas i min föräldraroll, på idrottsläktaren när barnen har matcher, i kulturskolan när barnen uppträder med trumpet och gitarr, i barnens tekniska liv med mobiler, datorer, onlinespel, trådlösa TV- och datorspel med mera.
Det är en intressant och spännande utveckling som jag befinner mig i. Men jag förstår också nu hur min omgivning ibland hade det svårt att hänga med på mina stigar i livet under min uppväxt.
Jag landade i akvarieföreningen, i söndagsskolan, hade foten i såväl Missionskyrkan som Pingstkyrkan och efter konfirmationen hamnade jag i Svenska kyrkans ungdomsverksamhet.
Första datorn
Samtidigt kom den politiska världen in i mitt liv som aktiv medlem i det Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU). Jag kommer ihåg när min kompis fick sin första dator, en Vic 64, det var ju som om man rest till månen och mitt första handdatorspel ”PacMan”, en figur som åkte runt och åt upp små prickar.
Eller min första handbandspelare, en Freestyle som jag kunde cykla runt med och lyssna på mina kassettband, eller när jag lyckades tjata till mig en digital armbandsklocka med en mikroskopisk liten miniräknare.
Det var kast och svängningar som mina föräldrar inte riktigt greppade eller hade egentliga ekonomiska möjligheter till. Nu har jag förvisso andra möjligheter än vad mina föräldrar hade och jag är medveten om att jag i många fall idag är en typisk curlingförälder.
Och det går väl an om jag samtidigt inskolar ett eget ansvar hos mina barn. Exempelvis att träningskläderna inte flyger ur väskan av sig själva och hur illa det luktar när man inte tar hand om dem och den blöta handduken efter träningen och matchen.
Och att man inte alltid får det man pekar på eller det som står överst på önskelistan till födelsedagen och julafton. Eller när man väljer det ena framför det andra och begär förskott på månadspengen.
Allmän motionstid
Jag har nu passerat stadiet arbete på hemorten som det är när riksdagen har sommaruppehåll. Formellt startar riksdagsåret den 17 september men riksdagsarbetet i Stockholm är igång och jag har börjat mina resor dit.
Vi kliver nu in i riksdagens mest intensiva period - den allmänna motionstiden. Vi riksdagsledamöter får då under ett par veckor lägga fram förslag (motioner) i vilket ämne som helst som riksdagen får besluta om.
Det är ett arbetssätt jag önskar att riksdagen ändrade på till förmån för att få motionera året runt. Men systemet verkar bestå.
Så nu väntar en period då kaffemaskinerna går för högtryck och flitens lampa lyser sent om nätterna. Curlingföräldraskapet går då för min del på sparlåga.