I förra veckan lanserades antologin "Jobben kommer och går - behovet av trygghet består" (Ekerlids 2012). Här diskuterar elva skribenter dagens och framtidens arbetsmarknad. En av redaktörerna för antologin, juristen och debattören Alice Teodorescu, sa under lanseringen att "vi behöver ett skyddsnät, men framför allt möjligheten att skapa oss vår egen trygghet."
Tänkvärt. För medan globaliseringen fortgår blir möjligheterna och utmaningarna fler. Det måste Sverige inse.
Det går att inspireras av länder som brutit sitt tidigare globala utanförskap. Indien och Kina är nu exempel på länder där driftiga, högutbildade personer startar företag och driver sig och respektive land framåt på den globala marknaden.
Ett annat exempel på debatten om svensk arbetsmarknad är svaret, måndag 5 februari, av Johan Lönnroth, nationalekonom och före detta vice partiordförande för Vänstern, på en debattartikel i Dagens Nyheter från 14 januari av Klas Eklund, seniorekonom på SEB. Anledningen till Lönnroths replik var att Eklund hade efterfrågat en ny kapitalism, en som är mer ansvarstagande, mot bakgrund av finans- och skuldkriserna samt klimathotet.
Ett intressant ämnesval, kan tyckas, men knappast när Lönnroth fann anledning att lyfta fram marxismens förmenta förtjänster.
Eklund har emellertid rätt när han efterlyser mer långsiktigt ansvar i takt med att globaliseringen fortskrider. Arbetslöshet är ett stort problem som behöver de sakligt bästa lösningarna. Då krävs framtidstänk. I Lönnroths artikel dribblas emellertid med hänvisningar till både Marx och Goethes Faust. Det är inget annat än försök att flirta till sig förtroende hos läsaren.
De flesta i dag kan vara överens om att Sverige står förhållandevis starkt i världens finanskris. Med det får vi inte nöja oss. Det vi i stället behöver diskutera i vidare skala är innovationspolitik inom export och företagande. Hur skapar vi nya framgångsrika företag som exempelvis Ericsson? Där ska fokus ligga.
Framtidens ekonomiska system måste, samtidigt som fördelarna med globaliseringen värnas, i bästa mån försöka undvika fler finans- och skuldkriser. För EU:s och Sveriges del handlar det om att stärka förutsättningarna för företag som härdats i konkurrens och öppenhet.
Det grundläggande för att Kina och Indien kunnat vinna sina framgångar var att de övergav planekonomin, totalitär i det ena fallet och demokratisk i det andra, men i båda fallen med olyckligt resultat. Vi kan mycket väl låta oss inspireras av att även de sett ljuset och verkar förstå vikten av marknadsekonomi och konkurrens för en framgångsrik företagsamhet.
Men när vi själva vet vad som fungerar behöver vi inte uppfinna hjulet igen. Och framför allt inte söka framtiden i förlegade tankar om marxismens välsignelser.
Kom ihåg hur illa det höll på att gå. Tänk löntagarfonder!