Det har inte varit något tryck på regeringen från riksdagen och dess trafikutskott. Det fick de uppvaktande gotlänningarna höra när de härom veckan ännu en gång försökte tala för en fortsatt rimlig Gotlandstrafik.
Antingen är regeringen och dess medhjälpare gravt lomhörda eller också har de gotländska försöken att förklara kapitalt misslyckats.
När den numera så omtalade infrastrukturpropositionen behandlades i riksdagen på Lucia-dagen i fjol handlade ett inlägg om Gotlandstrafiken. Det hölls av socialdemokraten Christer Engelhardt.
Trafikutskottets ledamöter var uppenbarligen inte intresserade eller inte informerade, oklart vilket. De ägnade sig, förståeligt nog, åt de stora väg- och järnvägsinvesteringar som planeras. Att moderate Gustaf Hoffstedt valt andra vägar vet vi sedan länge. Och idag kan departementet använda sig av det uteblivna intresset och säga att de inte har upplevt något tryck från riksdagen.
Trafikutskottets ledamöter från allianspartierna, i synnerhet moderaterna, har rimligen goda kontakter med infrastrukturministern och hennes medarbetare på departementet. De har uppenbarligen inte utövat något tryck i den här frågan.
Vad blev det av alla försäkringar om kontakter på fastlandet? Hur svarade de som har den dagliga hanteringen av frågorna på propåerna från gotländska partivänner? De som ska ha Gotlandsansvar i sina partigrupper, vad har de gjort? Jag förstår att man inte kan offentliggöra alla kontaktvägar men när brist på synlig aktivitet används emot oss då är det läge att spela även ovanför täcket.
Om en knapp vecka, tisdagen 12 mars, besvarar infrastrukturministern Catharina Elmsäter Svärd (M) en interpellation från Christer Engelhardt om Gotlandstrafiken i riksdagen.
Då finns en sista (den här gången) chans för samtliga partier som säger sig stödja gotlänningarna att delta och äntligen bilda det tryck från riksdagen som regeringen uppenbarligen saknat.
Då vill vi se kö till talarstolen.