Dags att Jonas Gardell kommer ut
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Trots det vill jag skriva ett litet öppet brev direkt till människan Jonas Gardell. Jag erkänner att jag skrattade hjärtligt på några ställen i föreställningen, och (!) jag blev också starkt berörd av ett par av texterna. Men
"Jonas Gardell! Vad är det du håller på med i din långa serie av föreställningar runt hela landet. Du drar fulla hus på omkring 50 orter. Du tar bra betalt. Du kommer säkert att dra in åtskilliga miljoner på många av dem som du vill trösta med ditt mycket säregna bögevangelium. (Obs homofobvarning på mig nu!)
För det är ett alldeles eget evangelium du predikar, både i föreställningen, i dina böcker och på din hemsida. "Jag har alltid gillat synden", säger du på hemsidan, "och synden har gillat mig". Är det vad du menar, när du i förtexter och bilder på teatern "gör det" med avgasröret på en bil, eller kallar dig själv sodomit och kristen på samma gång?
Jag kan inte döma dig. Det gör den Gud vi båda tycks tro på. Men jag måste väl få fråga?
Som en scenens allsmäktige Gud, ger du dig själv all makt att döma andra. Senast på din hemsida utser du både Åke Green och Runar till eviga töntar och idioter. Du ger dig den rätten!
Du använder scenens makt att konstnärligt förtala vem du vill, om det är socialministern eller Frälsningsarmen, eller Alf Svensson. De är ju homofober! Det är rätt åt dem. Du ger dig rätten att förakta genom att kalla ditt förakt en del av Guds kärlek.
Du ger dig rätten att använda scenen till en infernalisk uppvisning i intolerans av dem som inte har samma toleranskod som du.
Själv ger du dig rätten till vilka vulgariteter som helst. Könsorden haglar från scenen tillsammans med påhoppen på den som inte är tillräckligt queer för dig. Kanske kul för en del? Men kan det verkligen vara kul för den majoritet medelålders kvinnor som fyllde Cirkus i Stockholm och så finstämt sjöng med i din kärlekssång?
Jag har funderat mycket på om det egentligen är så att det är präst eller evangelist du skulle vilja vara, och när inte evangeliet i den Gamla Boken stämmer skriver du om både Boken och lagen. För att föreställningen var ett stort lobbynummer för samkönade äktenskap var lätt att inse. (Homofobvarning igen!)".
Slut på direktbrevet.
Jag kan ändå inte låta bli att beundra Gardells skicklighet och intensitet. Kärleksförklaringen till Mark (Levengood) är vackrare än mångas, och innerligheten, språket, gudomligheten i scenen där han talar med och om sin dementa mamma är så stark att ingen kan förbli oberörd. För mig är slutsatsen bara en. Kom ut, Jonas Gardell och bli den predikant du döljer! Även om du också måste göra upp med en del synder.