Med de förändringar vi nu ser i omvärlden är det dags att åter lyfta fram försvarspolitiken.
Genom de stora nedskärningarna av försvaret, allt från de på sin tid väl motiverade regementsnedläggningarna till den avskaffade värnplikten och de hårda bantningarna, har det mesta av Sverige blivit i det närmaste värnlöst. Den kraftiga upprustning som pågår i vårt närområde och det från Nato och Ryssland stigande intresset för Nordeuropa gör frågan om vår förmåga att utan utomstående inblandning skydda oss själva allt viktigare.
Utan barlast
Till den positiva bilden hör att den kraftiga nedrustning som gjorts i Sverige gör det möjligt att utan barlast av gammal och förlegad teknologi starta en nyrustning av försvarsmakten. Nu kan vi på ett genomgripande vis ta ställning till hur vi ska hantera försvarsfrågan utifrån utrikes- och säkerhetspolitiska ställningstaganden.
En länge bärande utrikes- och säkerhetspolitisk doktrin var att Sverige ska vara militärt alliansfritt, syftande till neutralitet i krig.
Vi skulle inte göra oss beroende eller uppbundna av Nato eller någon annan. Det svenska försvaret skulle vara starkt nog att avskräcka från angrepp. Ett anfall skulle kräva för stora insatser för att bli lönsamt.
Med Sveriges inträde i EU och Lissabonfördraget har principen om alliansfrihet blivit satt i fråga. I regeringens utrikesdeklaration 2013 förklarade Carl Bildt att ”Sveriges säkerhet byggs solidariskt med andra. Hot mot fred och säkerhet avvärjs i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer.”
Han förklarade även att svenska utlandsinsatser kunde göras oberoende av om de leddes av FN, EU eller Nato. Orden alliansfrihet och neutralitet fanns inte med.
Oberoende av vilka syften regeringen haft med deltagandet i den Nato-ledda operationen i Afghanistan ( kostar Sverige 11 miljarder kr) och samövning med Nato-förband i norra Sverige kan vi inte lämna det egna ansvaret därhän.
Med stigande politiska spänningar runt Europa och upprustningen i vårt närområde stiger behovet av en modern och effektiv försvarsmakt med förmåga att skydda och avvärja såväl IT- hot som militära hot i hela landet.
Öppen fråga
Vilka lösningar den sittande försvarsberedningen kan tänkas komma med är fortfarande en öppen fråga. Det finns inget som tyder på något omfattande nytänkande. I de direktiv beredningen fått står inriktningen man gav försvaret 2009 fast. Det förefaller inte förenligt med en kylig analys av nu- och framtida hotbilder mot vårt land. Sverige behöver inte den dåligt avlönade och svårrekryterade soldatorganisation vi har idag.
I stället behövs en kombination av fast anställda experter och bred och rejält förankrad försvarsmakt. Vägen dit är återinförd tjänsteplikt för män och kvinnor. Där kan ingå traditionell militärtjänstgöring med vapentjänst och tjänst på IT-försvarsenheter liksom civila tjänster inom vård, omsorg och räddningstjänst.
Gotland strategiskt
Med Sveriges långa kust och Gotland som en strategisk plats i Östersjön behöver marinen rustas upp med fler och nya u-båtar. Också luftförsvaret behöver rustas upp. Svenska stridspiloter måste få möjlighet att flyga betydligt mer än idag. Arméns pansar och mängden artilleri behöver stärkas.
Sist men inte minst måste svensk försvarsindustri (sysselsätter 30 000) värnas. Om vi vill förbli rimligt oberoende av andra länder måste vi kunna behålla vår förmåga att utveckla vapen anpassade till våra behov. Det betyder också att vi ska kunna både utveckla och till demokratier exportera svensktillverkade flyg och artilleripjäser.