Dags att lyfta fram kvinnorna
Endast kvinnor får matkuponger i katastrofens Haiti. Det är kvinnorna som gör det mesta i livet efter jordbävningen.
Foto: Ariana Cubillos
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vem om inte kvinnorna är det som samlar ihop tillvaron under och efter krig eller naturkatastrofer. Varför lyfts kvinnors arbete i vardagen inte fram i större utsträckning. Hur sällan får kvinnor märkbar upphöjelse eller ekonomisk credit för sitt fortsatta arbete i det lilla, ett ständigt obemärkt arbete för överlevnad.
Kvinnor fick röja i ruinerna
Efter andra världskrigets slut låg tyska städer i ruiner som nu Port au Prince efter jordbävningen ligger i spillror. I Tyskland vid den här tiden efter 1945 fanns nästan bara kvinnor, gamlingar och barn. Kvinnorna de så kallade "Trummerfrauen" ( Trummern = spillror ) iklädda kappor och huvudduk satte genast igång att röja i ruiner, samla ihop mursten och byggnadsmaterial för återuppbyggnad.
Ett oerhört hårt och tungt arbete utan maskiner. Männen fanns i fångläger någon annanstans. En av de tyska soldater som satt internerad i Havdhem sommaren 1945 träffade jag i Munchen 1988. Han berättade att på Lagerlingen var det som att vistas i ett pojkläger. Han hade ingen som helst lust att återvända till Tyskland och förstörelsen. Han visste väl vad det betydde av umbärande och på Lagerlingen vilade inga sorger.
Nu flyger man in allt till katastrofplatser, huller om buller, och de insatser människor på plats skulle kunna bidra med försvinner i den " stora hjälpen". Det känns lite som jätten "klafs klafs." På så sätt gör man människor beroende när det skulle kunna leda till medarbetande civila.
Bara kvinnor får matkuponger
Högsta ledningen inom FN eller EU är alldeles för långt från marken för att ens kunna ta in hur "verkligheten" kan te sig på olika platser i världen. Det är här kvinnorna kommer in och borde få redskap långt innan katastrofer inträder, redskap som är nyttiga i vanlig vardag liksom vid katastrof. I veckan har ett ljus gått upp för matdistributörerna i Port au Prince. Endast kvinnor får matkuponger till ris som skall räcka för en stor familj.
Röda korset, som nu trots sin backlash med bedrägerier, samlat in miljoner, måste skapa flera strategier om organisationen skall förbli trovärdig i sitt fortsatta hjälparbete. Det gäller att skapa grundstenar i katastrofuppbyggnad för kvinnorna i Port au Prince, som handlar om livets nödtorftighet. Hur man bygger eldhärdar, gör byggsten och tak över huvudet, får fram vatten. Tältläger gör ofta människor bakbundna och vanmäktiga. Port au Prince behöver barnmorskor som klarar barnafödande, sköterskor som kan fixa vardaglig sjukvård. Vem tar hand om de döende och de döda. Vem tar hand om sorgen efter de döda för att inte tala om alla amputerade armar och ben. I ett land som Haiti där man aldrig fryser men ofta utsätts för regn kan kvinnorna åstadkomma mycket.
I chocken efter det brutala är det bästa kanske att sätta händerna i verkligheten ganska så omgående. För det behövs erkännande av kvinnors verkliga insats i vardagslivet, möjligheter och samlade resurser därtill. När skall världens ledande män börja förstå hur ett civilt samhälle i praktiken är uppbyggt. Det är dags att lyfta fram kvinnorna.