Dags att sänka eller höja löner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
1980 var skillnaden mellan vad industriarbetarna och makteliten tjänade som lägst. Sedan dess har skillnaderna ökat. Industriarbetaren tjänar 250 000 kronor om året och makteliten tjänar tre miljoner kronor om året.
Det finns inget som motiverar så stora löneskillnader. I makteliten ingår flera personer som kan tänkas förtjäna lite högre lön än oss andra: ministrar, vd:ar för stora företag, mediechefer, talmannen, ordföranden för arbetsmarknadens parter och universitetens rektorer. Men hur kan man motivera skillnader på miljontals kronor?
Det är upprörande i ett samhälle som säger att alla människor är lika mycket värda. För det stämmer ju uppenbarligen inte, det finns de som är värda mycket mer än andra.
Vd-löner i näringslivet har länge upprört. Ekonomiska orättvisorna ska inte vara stora i ett socialdemokratiskt styrt samhälle. Tyvärr handlar det inte bara om de stora företagens löner, också ordföranden för vissa fackförbund, chefredaktörer för dagstidningar och generaldirektörer för statliga bolag tjänar miljoner kronor per år.
Det sticker i ögonen när andra jobbar och jobbar och bara får några hundralappar mer om året, om de har tur vill säga. Klyftorna borde minska istället för att öka. Vilket arbete är så jobbigt och svårt att en årslön på flera miljoner kronor kan motiveras?
Klyftorna måste minskas, då måste några sänka sina löner eller andra få betydligt högre löner. Ett samhälle med stora klyftor leder till problem och stagnation. Upplopp och kravaller är inget vi önskar i Sverige. Vi vill ha ett lugnt samhälle där alla kan ha det bra.
Det värsta som kan hända är att vi får en borgerlig regering, det kommer att öka klyftorna ytterligare. Högeralliansens grund är att dem som tjänar bra ska få skattelättnader och utjämningen till dem som tjänar minst ska stoppas upp.
Den socialdemokratiska ideologin leder oss bort från klassamhället och till en mer jämlik värld. Tyvärr har ideologin fått allt för lite utrymme i den socialdemokratiska politiken. I år pratar Göran Persson äntligen om klass och om välfärdsstaten som centrum för utjämningen.
Välfärden är viktig, men omfördelningen måste ske på ett större plan. Det räcker inte med att vi har samma tillgång till sjukvård. Vi måste ha samma möjligheter att förverkliga våra bästa stämningars längtan och då kan inte några tjäna tusenlappar och andra miljontals kronor.