Dags att släppa fram vikingarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fast för den som följt debatten kring ämnet är det egentligen inget mysterium. Ordet "viking" är explosivt i den akademisk-politiska eliten i Sverige. Beröringsskräcken är enorm i ett debattklimat i vilket multikulturalism och internationalism är stadfästa samhälleliga överideologier. För uttolkarna av denna politiska korrekthet är den klassiska bilden av vikingen bilden av otäck nationalism. Det är därför det har dröjt ända tills nu med något så självklart som ett vikingamuseum.
Fast inte utan politiska förbehåll, förstås. Museet skall bara delvis vara ett museum. I tidens anda skall det också vara ett "upplevelsecentrum" vilket inte bådar gott för upplevelsen. Förhoppningsvis kommer lejonparten att utgöras av kvalificerad information.
Och förhoppningsvis kommer det vara befriat från den sorts politiska ängslan och avståndstagande som tenderar att prägla ämnet när förståsigpåarna tar sig an det. Ett trist exempel gavs när radions kulturnyheter annonserade museet, bland annat med orden "Att Historiska museet måste vara involverade för att projektet inte helt skall urarta med mjödtält och midvinterblot året om är uppenbart". Uppenbart? Snobbiga slängar som denna, och den är tyvärr mer regel än undantag, säger nog mer om den svenska tyckareliten än om alla de vanliga svenskar som inte tilltros förmågan att handskas med sin egen historia på ett vuxet sätt. För kulturetablissemanget tillhör det självbilden att kokettera med sitt förakt för allt som påminner om vikingavurm. För om man skall man känna sig speciell, då är det förstås viktigt att utmåla majoriteten som mindre tillräknelig.
Ute i Sverige är det dock inte lika illa ställt med den officiella inställningen till vikingarnas värld som i Stockholm. Det anordnas vikingarännor och vikingaveckor, det byggs vikingabyar och arrangeras temadagar, och det finns inte minst lokala museer där man utan dramatik visar upp föremål från tiden ifråga.
Dock, även utanför Stockholm kan man med fördel låta sig inspireras av det kommande museibygget. Det finns massor av forntida föremål runt om i Sverige som inte visas upp på något sätt för allmänheten. Och intresset blir bara större. Kanske dags att plocka fram även dessa permanent?
Frans G Bengtssons "Röde Orm" är för övrigt utmärkt sommarläsning.