Trots massmedias stundvis ihärdiga försök att måla upp bilden av sprickor i Alliansen står de fyra borgerliga partierna alltjämt sida vid sida.
Mötet i Maramö, korvgrillningen till trots, visade än en gång att Alliansen är ett trovärdigt regeringsalternativ även efter valet 2014. Vad som började med en gemensam debattartikel i DN den 30 augusti 2004 har utvecklats till ett samarbete som framgångsrikt lett landet under snart åtta år.
Under de åren har svensk ekonomi återhämtat sig, människor fått mer över i plånboken tack vare jobbskatteavdragen och sysselsättningen har ökat med 200 000 människor sedan 2006. Mot detta står en splittrad opposition och en opposition som framför allt vägrar tala klarspråk.
Under sin tid som partiledare har Löfven vid flera tillfällen fått frågan hur hans regeringsalternativ skulle se ut om Socialdemokraterna skulle vinna valet 2014. Så här långt, med snart mindre än ett år kvar till dess att valrörelsen drar igång på allvar, har han svarat med tystnad eller undvikande av frågan. Något tydligt svar har inte getts.
Det närmaste är måhända det svar som gavs från Socialdemokraterna för några veckor sedan, då det lovades att det ”fanns ett alternativ och det kommer att presenteras i god tid före valet”. Nå, vilket är det då?
Frågan om med vilka Socialdemokraterna tänker bilda regering, om de vinner valet, är viktig därför att väljarna har rätt att veta med vem eller vilka Socialdemokraterna tänker träffa kommande uppgörelser. Givetvis påverkar det den politik de kommer att driva.
Att i sista stund presentera sina samarbetspartners är inte respektfullt mot väljarna. Inte om man vill utgöra ett trovärdigt regeringsalternativ.
Löfvens otydlighet i denna fråga kan egentligen bara tolkas på två sätt; antingen har man inget regeringsalternativ eller så är man av uppfattningen att det är bättre att vänta med att ge besked så länge det bara går.
Möjligtvis vågar man inte tala klarspråk efter Sahlins erfarenheter i valet 2010, då strategin att presentera ett ”röd-grönt” alternativ till Alliansen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kom att stå Socialdemokraterna dyrt. Socialdemokraterna gjorde då sitt sämsta val i modern tid och efteråt skyllde Sahlin i vart fall delar av resultat på att man sträckt ut handen till Vänsterpartiet.
Problemet är att det inte är realistiskt att tro att Socialdemokraterna skulle få egen majoritet. Under de förutsättningarna är det mest hedervärda mot väljarna att man talar om med vilka man tänker dela korridorerna i Rosenbad för det fall man skulle få nyckeln dit.
Reinfeldt har ställt frågan till Löfven vid fler än ett tillfälle. Svaret från Löfven har uteblivit än så länge. Hans tystnad måste under dessa förhållanden vägas mot Alliansens samarbete där, även om meningsskiljaktigheter finns, de fyra partierna har en klar politik och väljarna vet vad deras röst innebär konkret. Det är mer än vad Socialdemokraterna i dagsläget kan lova sina väljare.
Det är dags att syna Löfvens kort. Det är dags för Löfven att svara på frågan med vem eller vilka han tänker bilda regering för det fall han får förtroendet att göra så. Under förutsättning att han har ett svar, vill säga…