Ingen kan väl ha undgått de miljöproblem som användande av fossila bränslen medför. Därför har det varit svårt att förstå kritiken mot de bränsleskatter vi har i landet. Men när bränslepriserna i våras gick upp till nivåer de tidigare inte varit på tidigare, över 17 kronor litern för 95 oktanig bensin, blev det också svårt att försvara de relativt höga skatterna, omkring 60 procent. Speciellt då höga priserna, på ett hårt sätt, drabbar främst de som bor på landsbygden. Där måste många ta bilen till jobbet, till affären och till både sina egna och barnens fritidsaktiviteter. Där är bilen mer eller mindre livsnödvändig om man inte vill isolera sig helt och det blir som vanligt barnen som drabbas värst när familjerna måste börja prioritera sina körningar. Varken jobbresan eller färden till affären kan ju väljas bort, men barnens fritidsaktiviteter är inget måste.
Men att bara sänka skatterna på bränslet är ingen bra väg att gå. Miljöfarliga utsläpp och slitage på vägarna ska beskattas på ett eller annat sätt. I den här frågan har jag suttit mellan två hötappar. Jag har varken kunnat försvara bensinupproret då det inriktas enbart på att sänka skatterna, eller en klok miljöpolitik då den så tydligt drabbar boende på landsbygden. Visserligen har jag haft ett utökat reseavdrag som ett argument att minska kostnaderna för boende på landsbygden, men avdraget ger bara lägre kostnader för vägen till och från arbetet. Resorna till affären och fritidsaktiviteten kommer ändå fortsättningsvis att vara dyra med höga bränslepriser.
Men så dök det upp en debattartikel som gav mig en ahaupplevelse. Mitt under brinnande bränsleuppror lanseras ett förslag som jag nappade direkt på. Det var Emma Fastesson Lindgren och Nils Lager i Socialdemokratiska Ekonomklubben vid Handelshögskolan som skrivit en mycket klok debattartikel i Svenska Dagbladet den 18/6.
De beskriver att personbilstrafiken medför kostnader för samhället, exempelvis utsläpp, buller och vägslitage, vilket personbilstrafiken genom skatter bör bekosta, vilket de också gör. Men artikelförfattarna visar att personbilstrafiken på landsbygden är överbeskattad medan stadstrafiken är underbeskattad. Detta då kostnaderna för personbilstrafiken är mindre på landsbygden än i våra städer.
Lösningen är att göra en skatteväxling. Fastesson Lindgren och Lager föreslår att skatterna på bilbränsle sänks samtidigt som trängselavgifterna i Stockholm och Göteborg höjs. De utesluter inte heller att liknande bra trängselavgiftsystem införs i fler städer där det finns fungerande kollektivtrafik. Just frågan om en fungerande kollektivtrafik är viktig då trängselavgifterna inte ska drabba personer som bara kan ta sig till de delar av staden där trängselavgiften tas ut med egen bil. På så sätt skulle bilåkandet i landet kunna minskas i det stora, men utan att drabba dem som inte har någon annan möjlighet än bil att kunna leva normala liv.
Skribenterna avslutar sin debattartikel: ”Socialdemokratin måste bedriva en ambitiös klimatkamp med brett folkligt stöd – en politik som både Greta-aktivister och Bensinupproret har råd att ställa sig bakom.” Och jag kan inte annat än att hålla med dem.