Den senaste tiden har vi kunnat läsa om ett allt kärvare, om inte katastrofalt sargat, svenskt lantbruk. Kris och åter kris är huvudbudskapet. Är vi redo för en nystart, en reset och uppdatering till en ny version? Fårbonden Adam Arnesson kan mycket väl bli ihågkommen för att ha startat en bonderevolution.
Är bönderna redo för att revolutionera Sverige? Revolution är mycket enklare än att revolutionera. Och om vi tittar på exemplen med missnöjda bönder i England och Frankrike, är det svårt att missa vem som bär skuld för böndernas ekonomiskt utsatta situation. Någon annan än de själva.
Nånannanismen är ett begrepp som kort och gott innebär att någon annan ska lösa ens problem. Alltid. Om vi då utgår från att Adam Arnesson har rätt, att lantbrukare har missuppfattat situationen.
Lösningen ska inte komma i form av krismöten och politiska stödpaket – det är bönderna själva som sitter på lösningen. Bättre kan det inte gå att få det, att äga både problemet och lösningen samtidigt.
Istället för att gå på knäna behöver bönder kanske bara spotta i nävarna och, med risk för att svära i kyrkan, slänga av sig skygglapparna och offerkoftorna, och sedan skrida till verket. Innan dess kan de läsa Adam Arnessons debattartikel i Expressen (4/8), och fyllas av ungdomlig inspiration.
Vi behöver välkomna ett avindustrialiserat lantbruk, där småskaligt går före anonym stordrift. Ta hjälp av varandra, fråga hur andra har gjort för att nå lönsamhet, och upptäck sociala medier för att nå ut till både kollegor och nya kunder.
Utan tidigare generationers strävan och slit hade inte nästa generations bönder, som Arnesson adresserar, haft lika lätt att kunna revolutionera lantbruket. För detta borde de visa tacksamhet och anamma en nybyggaranda likt dem som en gång utvandrade till Amerika. Allting är möjligt.
Sverige behöver ta tillbaka matproduktionen och bygga upp ett nytt eget matkulturarv istället för att köpa utländska halvfabrikat av undermålig kvalitet.
Istället för att bli kallad naiv, som Adam Arnesson förväntar sig, borde hela näringen glädja sig åt att han har mod och vågar yttra sitt omvälvande budskap i en tid där medierna verkar livnära sig på kris, och nästan uteslutande verkar vilja detta.
Här kommer en fårabonde som är beredd att höja sig ovan misärskildringarna, och istället ställer sig på barrikaderna, stolt och kampberedd med sina 100 får.
Ge honom vad han förtjänar. Respekt och uppbackning. Så kanske det trots krisrubriker snart kan berättas och föregångs- och framgångslandet Sverige, där lantbrukare lever lyckliga och nöjda bland frodande landskap.
Som omväxling vore det väl ändå intressant, och roligt, att läsa om småskaliga mikromejerier, glasstillverkare, ysterier, gårdsbutiker bland flera, som har lyckats.
Revolutioner, även om de startas allt frekventare än förr, är värda all möjlig uppmärksamhet. Och detta upprop har vi alla väntat på, länge. Vi är alla i behov av en ny version av lantbruket.
Med eller utan 100 får som backar oss.